ÅSIKT

Vård av barn hindrar kvinnor att avancera

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Borgs förslag förlegat – kvotera VAB nya jämställdhetsfrågan

Anders Borg tar återigen upp frågan om kvotering av kvinnor till bolagsstyrelser i en intervju med Dagens Nyheter. Men kanske är kvotering på toppen en orimligt krav när problemen börjar långt tidigare: med VAB.

Mycket tyder på att det är den skeva uppdelningen av barnens sjukdagar som försvårar för kvinnor att få fart på karriären. När mamma och pappa väljer vem som ska rusa hem när barnet börjat kräkas på dagis blir det ofta Hon. Inte Han. Inte Hen. Utan Hon. Detta retar arbetsgivare och stör kvinnors frammarsch på arbetsplatserna. Mammor stämplas som ”de där som är opålitliga eftersom de ständigt torkar snor”. Någon man inte kan satsa på.

Vi feminister – från höger och vänster – har länge talat om problemområden som kvinnors lägre löner och att så få kvinnor blir chefer eller får sitta i börsbolagens styrelser. Men Borgs förslag är förlegat. Det är VAB som är den nya jämställdhetsfrågan. Det är det frikostliga ersättningssystemet vid vård av sjukt barn som behöver reformeras för att vi ska nå jämställdhet. De sociala rättigheterna verkar ha skapat en kvinnofälla som leder till att rekryteringsunderlaget för kvinnor till de högsta positionerna är svagt. Kvinnorna hamnar inte i H&M:s topp eftersom de fastnar på dess barnavdelning. Många steg under att bli VD för Peab eller sitta i styrelsen för Scania.

Borgs förslag kommer att väcka motstånd och till och med aggression. Det finns visserligen få antifeminister i Sverige, men vi har väldigt många som är skeptiska till att strukturell ofrihet existerar.

Många vill inte se hur de själva har fördomar och behandlar olika på grund av kön. När vi feminister ifrågasatt varför män får mer pengar och finare titlar har många känt sig hotade och skramlat fram allehanda rationella förklaringar som försvar. Statistiska skillnader har förklarats med att kvinnor återfinns i lågbetalda sektorer –som offentlig sektor – och att kvinnor själva tackar nej till snofsiga uppdrag.

Kvotering till styrelser blir ur det perspektivet ett irrationellt tvång för att gynna en grupp som inte tycks förtjäna det.

Kvoterad VAB kan kännas som ytterligare ett uppifrånförslag som ska styra medborgarnas vardag i minsta detalj för Det Stora Syftet – nästan som en extra svärmor som lägger sig i. Risken är att feminister anses vara jobbiga vänstertyper igen. Prusiluskor som tror sig veta bättre.

Ärligt talat tänkte jag det samma till en början, men jag har ändrat åsikt. Det enda man gör är att ge bidrag till barnet snarare än till föräldrarna. Ur ett liberalt perspektiv är det lika rätt eller lika fel. Om alla får samma summa oavsett inkomst kommer det att bli mer rättvist. Varför ska annars låginkomsttagare betala för att höginkomsttagare är hemma och vårdar sina barn?

Visst ska individer själva få välja, men det är helt klart så att alla våra svenska rättigheter blivit vad mat är för Biggest Loser-deltagarna. Gott och tryggt, men det hindrar oss från att leva maximalt. Hindrar kvinnor från att avancera eftersom familjen får mer bidrag om hon stannar hemma.

Om småbarnsmammor inte längre automatiskt stämplas som besvärligare än småbarnspappor får de en chans att växa i sin professionella roll och en dag bli chefer och styrelseledamöter om de vill.

Så tack Anders Borg för att du försöker, men låt nu frågan gå över till Göran Hägglund.

Carolin Dahlman