ÅSIKT

Marknaden löser inte bostadsbristen, Lööf

Debattörerna: Lyssna på de som drabbas av bostadsojämlikheten – och bygg billigare

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: TT, GETTY (Montage)
I regeringsförhandlingarna blev det uppenbart att partier som Centerpartiet tror att marknaden kan lösa bostadsbristen. Men ”friare hyressättning” är inte lösningen, skriver Carina Listerborn och Lisa Pelling.
DEBATT

DEBATT. Enligt Boverket skulle vi behöva bygga 66 000 bostäder per år fram till 2025. I dag byggs det långt färre, och nu kommer larm om att bostadsbyggandet minskar kraftigt. Bristen på lägenheter räcker dock inte som förklaring till att många saknar en trygg bostad.

I dag gör höga hyror och krav på en fast inkomst att stora grupper inte har en chans att få ett förstahandskontrakt. En anledning är att många har osäkra, tidsbegränsade anställningar. Det blir allt vanligare att ha en tim- eller deltidsanställning trots att man i själva verket arbetar heltid. Det gör det omöjligt att klara krav på en fast inkomst.

En bostadsrätt är inget alternativ, en genomsnittlig LO-lön räcker inte för att köpa en bostad i storstadsområdena. Trångboddheten ökar, liksom hemlösheten.

Samtidigt ökar svenska höginkomsttagares boendeyta. Den som har råd att köpa en bostad gynnas av att fastighetsskatten har avskaffats, och av generösa ränte-, rut- och rot-avdrag.

En del har möjlighet att välja och vraka bland attraktiva bostäder, medan andra måste söka ett nytt hem var och varannan månad, ett rum eller en säng i andra eller tredje hand. Sverige har alltså inte bara bostadsbrist – vi är ett land med ökande bostadsojämlikhet.

Som en följd av den ökade bostadsojämlikheten ser vi i dag framväxten av ett bostadsprekariat som utgörs av en heterogen grupp människor som av olika anledningar har för låg inkomst (och för låg kreditvärdighet) för att kunna ”efterfråga” en bostad på dagens bostadsmarknad. De står utanför den reguljära bostadsmarknaden och återfinns i andrahandsuthyrningar, illegala bostäder eller hos vänner som ställer upp med en soffa att sova på.

Bostadsprekariatet består av ungdomar som inte kan flytta hemifrån, av nyanlända flyktingar, men även av separerade ensamstående föräldrar, människor mellan jobb, låginkomsttagare och äldre med låg pension.

De har tillfälliga kontrakt utan besittningsskydd, de bor trångt, och dåligt. Människor vittnar om lägenheter med mögel och vägglöss. I en del lägenheter är det så kallt på vintern att man måste sova med mössa och tjocka sockor.

Många tvingas dessutom betala mycket högre hyra än dem som lyckats ta sig in på den reguljära bostadsmarknaden. Den som inte har en egen bostad har svårt att behålla ett arbete eller fullfölja studier, eftersom jakten på en bostad tar all tid i anspråk.

Man tvingas vara på stand-by hela tiden, ständigt redo att packa ihop allt och flytta. Risken är stor att bli lurad eller utnyttjad. Flera vittnar om sexuella trakasserier.

Några av dem som drabbas av bostadsojämlikheten kommer till tals i den nya boken ”Bostadsojämlikhet. Röster om bostadsnöden”, som publiceras i samarbete med tankesmedjan Arena idé. Boken innehåller en unik intervjustudie med ett femtiotal personer i Malmö.

Bland de intervjuade är det få som vänt sig till socialtjänsten. De har gett upp om att få hjälp och försöker i stället lösa sina problem på egen hand. Därmed syns det inte i någon hemlöshetsstatistik. En man berättar: ”Vi har inget kontrakt. Lägenhetsägaren kommer varje måndag och tar pengarna. Så det kan hända att han när som helst ber oss flytta ut”.

I dag erbjuder ingen kommun något annat än tillfälliga lösningar till den här gruppen. En trebarnsmamma med nyfödd bebis berättar: ”Jag fick frågan om jag kunde tänka mig att bo på hotell i två månader (…). I stället flyttade jag till en vän och vidare till en annan vän och vidare. Sen hittade jag en lägenhet på 16 kvadratmeter. Med hall, toalett och allt. Satte man madrassen på golvet så hade man täckt allt. Socialen godkände detta för tre barn och en mamma.”

En ung person beskriver det som att hen måste ”välja mellan att bo eller att ha ett liv”. I storstaden Malmö finns det jobb, men det går inte att hitta en bostad. I hemorten finns det bostäder, men inga jobb. Det är hög tid att synliggöra den här gruppen.

I regeringsförhandlingarna blev det uppenbart att partier som Centerpartiet tror att marknaden kan lösa bostadsbristen. Men ”friare hyressättning” är inte lösningen. Högre hyror skulle utestänga ännu fler från den reguljära bostadsmarknaden, och hyresgästerna kan inte på egen hand kan finansiera ett tillräckligt omfattande bostadsbyggande – även om hyrorna skulle höjas kraftigt.

En bostad är ingen vara bland andra, utan en rättighet som står inskriven i grundlagen. När de bostadssökande inte kan betala för de bostäder som erbjuds fungerar inte marknadsekvationen utbud och efterfrågan.

Lyssna på de som drabbas av bostadsojämlikheten – och bygg bostäder som människor har råd att bo i.


Carina Listerborn, professor i stadsbyggnad, Institutionen för urbana studier, Malmö universitet. Författare till boken ”Bostadsojämlikhet. Röster om bostadsnöden” (Premiss förlag). Boken ges ut i samarbete med Arena Idé i december 2018.
Lisa Pelling, statsvetare och utredningschef på tankesmedjan Arena Idé

<<<
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Så här skriver du en debattartikel 00:33
ARTIKELN HANDLAR OM