ÅSIKT

Så vill vi säkra den svenska modellen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

S: Även de som arbetar tillfälligt i Sverige ska få bättre skydd

Foto: Marie Granlund och Ylva Johansson.

Den svenska modellen, där parterna reglerar villkoren på arbetsmarknaden, är som namnet antyder en relativt unik företeelse. Runt om i världen regleras i stället de flesta villkor på arbetsmarknaden via lag. Det höjs ibland röster om att vi i Sverige ska gå samma väg och låta politiker bestämma nivån på lägstalöner eller andra villkor på arbetsmarknaden. Det vore en olycklig väg att gå.

Dagens arbetsmarknad förändras snabbt. Nya produkter och tjänster tas fram medan andra försvinner i ett rasande tempo. Svensk ekonomi och tillväxt präglas i stor grad av andra länders ekonomi. En av vårt lands främsta konkurrensfördelar är att vi tack vare vår modell har en stark omställningsförmåga. När andra länder i allt väsentligt behöver vända sig till lagstiftaren för att göra förändringar i anställningsvillkoren kan våra parter snabbt finna lösningar för nya utmaningar.

Vi har förmodligen en av de mest flexibla arbetsmarknader som går att uppnå utan att arbetstagarnas trygghet och inflytande villkoras bort.

För samarbetsregeringen är det självklart att människor ska kunna röra sig fritt och arbeta var de vill inom EU. Den fria rörligheten bidrar till handel, tillväxt och fler jobb. Men vi kan aldrig acceptera att kvinnor och män som kommer till Sverige för att jobba utnyttjas till lägre löner eller sämre villkor. Den fria rörligheten har av högerstyret i Europa överordnats de fackliga rättigheterna och använts som förevändning för att dumpa löner och villkor på arbetsmarknaden.

I Lavalfallet 2007 slog EU-domstolen fast att fackliga krav på likabehandling av arbetstagare var ett hinder för den fria rörligheten och stred mot EU:s utstationeringsdirektiv. Domen var ett angrepp på den svenska kollektivavtalsmodellen, konflikträtten och den fria förhandlingsrätten.

Därför arbetar nu regeringen aktivt på såväl nationell som EU-nivå för att förändra Lex Laval respektive EU:s utstationeringsdirektiv. En viktig del i det arbetet har varit att ge den parlamentariska utstationeringskommittén ett utökat uppdrag. Kommittén ska förutom att se över reglerna kring utstationering på svensk arbetsmarknad också överväga vilka åtgärder som krävs för att stärka kollektivavtalens ställning i utstationeringssituationer. Det är angeläget att arbetstagare som arbetar tillfälligt i Sverige får ett bättre skydd. Slutsatserna som presenteras i maj kommer att vara viktiga för vårt fortsätta arbete.

Arbetstagare som omfattas av kollektivavtal är garanterade en avtalsenlig lön, försäkringar och pensionsförsäkringar. I dag omfattas närmare 90 procent av arbetstagarna på svensk arbetsmarknad av kollektivavtal. Men i sektorer med hög arbetslöshet är ofta organisationsgraden lägre vilket riskerar att pressa löntagarnas villkor och leda till oschysst konkurrens.

För oss är det självklart att arbetstagare inom arbetsmarknadspolitiska program också ska omfattas av schyssta villkor. Arbetslösa ska inte utnyttjas och oseriös verksamhet ska förhindras. Därför ska också nystartsjobben omfattas av kollektivavtal eller kollektivavtalsliknande villkor.

Företag ska konkurrera på lika villkor så att seriösa företag inte blir utkonkurrerade av oseriösa. Löntagare ska inte behöva tävla om jobben med lägre löner och sämre arbetsvillkor – konkurrens mellan företag ska bygga på kunskap och kompetens, inte sänkta löner eller usla arbetsförhållanden.

Vi vet att kollektivavtalen kommer att vara avgörande när vi möter framtidens utmaningar. Därför är vi beredda att göra vad som krävs för att säkra deras ställning på arbetsmarknaden.

Ylva Johansson

Marie Granlund

ARTIKELN HANDLAR OM