Debatt

Vargfrågan undergräver vår tro på demokratin

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT

Debattörerna: Tjänstemän sätter sig över de folkvaldas beslut

Kersti Lundén Wennmyr menar att ett fåtal vargar måste berövas livet varje år.

Foto: Lasse Allard

”Inga vargar runt vår knut, nu får detta vara slut!” Så lät det när knappt 500 personer i en liten by i Västmanland skrek ut sitt missnöje och förtvivlan. Det var inga kamouflageklädda jägare som med bössan på ryggen käckt marscherade runt kyrkan. Det var helt vanliga människor med det gemensamt att de bodde på landsbygden mitt i ett vargrevir. En manifestation helt unik i bygdens historia, arrangerad av ett nybildat kvinnligt nätverk, Rödluvan och Mormor.

Fem hundar och cirka 30 får hade tagits av vargen. Samtidigt hade två hästar rivits, kvigor med kalvar skrämts ner i ån, vargar påträffats i motionsslingan och ett stenkast från förskolan. Människors vardag var sönderriven. Länsstyrelsen avrådde från att släppa hundar, att bedriva löshundsjakt var uteslutet. Man skickade i stället ut tjänstemän som skulle informera om vargens ofarliga och naturliga beteende. Barn fick smeka vargpälsar. Till slut beordrades skyddsjakt på två av de tio vargarna. I dag är allt tyst, inget mer ylande hörs. Underlaget till ovanstående beskrivning finns verifierat hos länsstyrelsen i Västerås. 

De som var med om detta tänkte säkert att detta aldrig mer får inträffa. Aldrig mer!

Nyligen har vår riksdag med stor majoritet röstat igenom en proposition som ska styra vår rovdjurspolitik. Efter att ha utrett frågan, lyssnat in forskare och diverse berörda organisationer samt EU:s krav, har man definierat ett referensintervall för vargstammen på 170 till 270 vargar. Trots kritik från olika sidor bedömdes det finnas en övervägande acceptans bland berörda, ett absolut krav från EU. I dag har vi minst 400 vargar i landet och nettotillväxten ligger runt 80 vargar per år. För att påbörja anpassningen till riksdagens referensvärde måste vargstammen minskas mer än tillväxten, alltså med cirka 100 vargar.

Vi som var med i manifestationen i kyrkbyn kände att äntligen har vargdebatten landat i någon form av konstruktiv handling, där man även lyssnat till dem som berörs i sin vardag.

Men sedan kom chocken.

Naturvårdsverkets tjänstemän skulle verkställa vad våra folkvalda hade beslutat. I stället för att låta grundtanken i propositionen styra, så låter man sin egen politik styra tolkningen av propositionen. Man beslutar att det är det högsta referensvärdet, 270, som ska gälla och att vargpopulationen ska fortsätta att kraftigt växa. Den jakt man föreslår är marginell, max 30 vargar, och ska utföras under 14 dagar efter det att olika organisationer fått tillfälle att överklaga. Förvaltningsrätten får in överklaganden och därmed stoppas jakten.

Samspelet mellan naturvårdsverket och förvaltningsrätten slår ut vår folkvalda riksdag.

I Finland har vargstammen halverats de senaste fem åren. Forskarna är förbryllade, men alla vet vad som hänt. Att bli en hjälte i byn väger tyngre än risken att bli en brottsling i Bryssel eller i vårt eget samhälle. Nu har rättsmoralen totalt trasats sönder, när tjänstemän med egna teorier tagit över makten från våra folkvalda. Glappet mellan riksdag och tjänstemän kan leda till en utveckling liknande den i Finland.

Skolans haveri baserades på ovetenskaplig och naiv pedagogik, Quick-skandalen baserades på ovetenskaplig och naiv psykologi och nu har vi tjänstemännens naiva filosofi om hur människor och natur ska leva tillsammans. I skolans värld har Finland blivit en förebild, vill vi ha det så även inom viltvården? Nej!

Vargen är absolut inte utrotningshotad och har det tredje största utbredningsområde bland landlevande däggdjur i världen, efter människan och räven. Kom i håg det.

Kersti Lundén Wennmyr

Publisert: