Skärp straffet för våld mot politiker
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2013-11-07
MP: Den antirasistiska kampen kan aldrig föras med hot eller våld
När Jimmie Åkesson fick en tårta kastad i ansiktet blev vi inte roade. Vi blev skrämda. Oavsett hur illa någon kan tycka om hans politiska åsikter så är det ingen ursäkt för att ta till våld, hot eller tårtkastning. Som tur är har de flesta reaktioner vi noterat tagit denna händelse på stort allvar och förkastat handlingen. Men tyvärr finns det de som bagatelliserar vad som hände. Vi kan inte förstå hur de tänker.
Det är svårt att se något annat syfte än att skrämmas genom att ta sig nära en politiker och kasta något i ansiktet på denne. Särskilt en politiker med en stor hotbild. Effekten blir att politikern påminns om att det går att komma nära och attackera denne och att det kunna ha varit något mycket värre än en tårta. Det riskerar att tysta det politiska samtalet som behöver föras i en demokrati.
De senaste veckorna har medier rapporterat om flera attacker mot politiker. I Nordmaling misshandlades barn- och utbildningsnämndens ordförande i sitt hem. I Uddevalla detonerade en sprängladdning på en bil tillhörande en sverigedemokrat. Tidigare under mandatperioden finns fler exempel på grova hot, i vissa fall våldsdåd och förföljelse, som tvingat politiker att lämna sina uppdrag eller till och med att flytta från sin hemkommun.
Motivet är ofta att politikern tycker något som gärningsmannen tycker är kontroversiellt. I Brottsförebyggande rådets trygghetsundersökning om politiker framkommer att 16 procent uppger att de någon gång under 2011 utsattes för hot, våld eller trakasserier. Ordförande i socialnämnd och styrelseordförande är särskilt utsatta positioner och ofta är det just sverigedemokrater som utsätts för hot och våld.
Dessa händelser är inte bara angrepp mot de personer som utsatts, utan angrepp på demokratin. Människor riskerar att dra sig för att engagera sig politiskt eller undvika att säga sin åsikt av rädsla för vad som skulle kunna hända.
Vi behöver överväga en straffskärpning när det gäller våld mot politiker och en översyn av Säkerhetspolisens ansvar. Men framför allt behöver vi ställa oss frågan: Vilken typ av politiker vill vi ha och vilken typ av samhälle vill vi ha? Ska de som engagerar sig vara de som orkar stå emot hot och våld eller ska vi ha ett samhälle där alla tillåts engagera sig och uttrycka sin åsikt?
Det genomförs ofta kraftfulla manifestationer mot högerpopulistisk och främlingsfientlig politik.
Vi minns den effektfulla manifestationen i Visby när hundratals människor, däribland Mona Sahlin, vände ryggen mot ett torgmöte som det nazistiska Svenskarnas Parti höll. Vi minns de massiva demonstrationer som fyllde torgen i september 2010 för att protestera mot att ett främlingsfientligt parti valts in i riksdagen. Då visade vi antirasister oss från vår bästa sida, vi mobiliserar och visar på motkrafter - utan att sänka oss till att ge oss på enskilda politiker.
Samtidigt som tårtkastningen skedde så samlades hundratals personer i Göteborg under namnet ”Sverige 3.0” för att diskutera hur vi antirasister kan bemöta främlingsfientlighet och i stället skapa det Sverige vi vill ha – tillsammans. Det är så vi som rörelse kan agera mot rasism och främlingsfientlighet.
Människor vars åsikter man inte håller med om ska bemötas med vassa argument, inte med våld, hot eller tårtkastning. Politiska åsikter riskerar då att tystna och ersättas med rädsla.
Ett sådant samhälle vill vi inte ha. Vi är övertygade om att humanitet vinner över främlingsfientlighet. Men bara genom att demokratiska metoder används. Annars riskerar vi att själva avskaffa de värderingar vi vill försvara.
Maria Ferm
Anders Wallner