ÅSIKT

Vad vill vi ha – robot eller människa?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Ulf Nygren: Att lära bara för jobbet skapar kulturlösa, lydiga arbetsmaskiner

Foto: AP, LARS ROSENGREN,TOBIAS WAHLQVIST
Alliansregeringens mekaniska syn på svenskan verkar syfta till att skapa okritiska arbetsmaskiner. Men språk och kommunikation är mycket mer än att klara ett jobb. Jan Björklund och Nyamko Sabuni borde läsa och lära av språkfilosofen Ludvig Wittgenstein, skriver Ulf Nygren.

När Jan Björklund och Nyamko Sabuni gör sitt utspel om ökade kunskaper i svenska för invandrare låter det förstås vettigt att öka kvaliteten på SFI-undervisningen och ställa tidsbegränsande krav, så att invandrarna slipper hamna i bidragsberoende.

Men det finns en hake.

Hur ska alla – numera ofta privatiserade – språkföretag kunna utbilda och behålla den kvalitet som efterlyses när verksamheten bygger på vinstmaximering?

Jag har jobbat åt tre sådana företag i Stockholmsregionen och också med undervisning av SFI när den drevs kommunalt. Kvalitetsskillnaderna var stora.

Björklund och alliansregeringen vill nu göra svenska språket till något instrumentellt, arbetsmarknadsinrikta det. Språk är för dem inte en social mylla som den var när SFI bedrevs kommunalt: en kulturkod som gick i arv. Det har i stället med pengar att göra om de lyckats sysselsätta fler invandrare.

Det är inte något fel att de ser svenska språket som ett socialt verktyg på en arbetsplats. Även Ludvig Wittgenstein kunde skriva under på att ett modersmål är till för att användas, om än inte så instrumentellt, och att det är i ett sammanhang man har nytta av det. All annan kommunikation ansågs meningslös.

Men Björklund och co vill något mer, betydligt asocialare. Vi har sett deras instrumentella syn på språk och kultur i den nya gymnasiereformen (för att inte tala inom svenskt kulturliv). Varför tvinga en blivande bilmekaniker att läsa religion eller c-kursen i svenska när det enda han behöver skriva är fakturor och enklare mejl? Han är ju gubevars bara praktisk lagd (men hur vet man det i ung ålder?).

Bortsett från att invandrare ofta har en gedigen religiös och kulturell bakgrund får man intrycket att alliansregeringens mekaniska syn på svenskan är till för att göra dem till okritiska arbetsmaskiner.

Wittgenstein, som var en av 1900-talets mest framstående språkfilosofer, och som alliansregeringen borde läsa, skulle aldrig ha godtagit deras syn på språkinlärning.

Visserligen tyckte han som Björklund och Sabuni att språk hahar en central socialiseringsprocess, men som därför också innehåller historia, religion och litteratur som inverkar på hur man kan göra sig förstådd i omvärlden.

Kanske det är mycket begärt att våra invandrare ska börja läsa Strindberg efter att de anlänt, men varför inte längre fram? Och en mindre kurs i svensk historia för att klara nationella provet?

Fast jag undrar om Jan Björklund och Nyamko Sabuni tänkt tanken: att både gymnasister och invandrare borde få lära sig att tänka i kritiska banor.

För det är här humanioran kommer in. Knappast lönsam i alliansregeringens värld, men den skapar fler sociala medborgare i framtiden. Det medför inte omedelbart vinst på arbetsmarknaden. Inte heller för de privata utbildningsföretagen, om jag fattat rätt. Där är kritiskt tänkande även för en anställd farlig, eftersom anställningsvillkoren blivit allt osäkrare (kritiserar du oss är du illojal).

Men i nyttans och nyliberalismens namn håller nu alliansregeringen på att öka klassklyftorna. Det är en skam för Sverige. De som tjänar på det är den privata sektorn, om ens den i längden, när de sociala problemen tornar upp sig av att stora grupper upptäcker att de bara kan uttrycka sig med skruvmejseln, hammaren eller skurtrasan.

Att det leder till fler jobb är vilseledande: alliansregeringen vann valet i en begynnande högkonjunktur. I stället kan nu också invandrarna hamna i deras led under en marsch mot ett kulturfattigare Sverige.

Dagens debattör

Ulf Nygren

frilansskribent, författare och utbildad lärare i filosofi och svenska, Stockholm.