ÅSIKT

Därför ska du inte ha dreads, Amanda Lind

Debattören: I stället för att lyssna på kritiken väljer kulturministern att låtsas som ingenting

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: TT
Jag tror inte att Amanda Lind menar något illa med sina dreadlocks, men historia och faktiska fall av systematisk förtryck finns fortfarande, skriver Nisrit Ghebil.
DEBATT

DEBATT. Ny dag – och nya personer som inte verkar förstå begreppen ”tolkningsföreträde” och “kulturell appropriering”.

Senaste exemplet är Aftonbladet krönikör Johan Norberg som hoppade in i debatten om kulturministern Amanda Linds omtalade dreadlocks. I sin kolumn skriver han att kulturell appropriering är en befängd diskussion som approprierats från ett ”kränkhetskrig” på amerikanska universitet.

Han fortsätter med att dra irrelevanta jämförelser med andra saker som olika människor och folkslag ”approprierat” från varandra och skriver att ”Amanda Linds frisyr är inte stöld. På sin höjd är det häleri. Det var Bob Marley som började.”

Jag är faktiskt ganska trött på att behöva förklara saker som man, med enkelhet, kan googla på, men nu gör jag det ändå för att alla ni som tycker så här ska förstå poängen med kulturell appropriering.

Först och främst ska jag förklara varför jämförelserna är irrelevanta. Olika kulturer inspirerats av varandra i århundraden – tyvärr handlar inte denna diskussion om det.

Chikayzea Flanders var 12 år gammal när hans skola sa att han måste klippa av sina dreads för att de inte passade med skoluniformen. Faith Fennidy var 11 år gammal när hennes skola sa att hennes flätor med hårförlängning inte gick ihop med skolans policy. Tiana Parker var 7 år när hon blev hemskickad från skolan för att hennes frisyr (dreads) inte såg presentabelt ut.

Sedan har vi en vit kvinna som har dreads och blir kulturminister. Problemet är att vi har vita kvinnor och män som varje dag approprierar från svart kultur och prisas för det. Samtidigt blir livet bokstavligen svårare för många svarta människor när de lever ut sin egna kultur.

Det handlar inte om att låna från kulturer, det handlar om att en svart person kan bli utslängd från skolan för samma frisyr som en vit person med en av Sveriges högsta poster har.

Försök att förstå den positionen: du får hat och blir kallad för öknamn för samma sak som någon annan hyllas för, enbart för att du inte ser ut som den personen. Allt detta trots att du har närmare koppling till saken än vad den hyllade personen har.

Tro det eller ej, man blir arg och ledsen när man har haft frisyrer som dreads eller flätor och blivit kallad ”ghetto”, oprofessionell och så vidare i hela sitt liv och sedan öppnar upp Instagram för att se ”nya Kardashian-trenden: flätor”.

Glöm inte bort att något som i västvärlden är trendigt eller exotiskt ofta har en mörk historia som de som kulturellt approprierar vägrar tala om. Den vita studenten menade säkert inget illa när hon valde att ha på sig en kinesisk klänning till sin skolbal, det betyder dock inte att den koloniala och imperialistiska bakgrunden inte finns.

Jag tror inte heller att Amanda Lind menar något illa med sina dreadlocks, men historia och faktiska fall av systematisk förtryck finns fortfarande. I stället för att lyssna och anpassa sig efter kritiken väljer dock Amanda och studenten att låtsas som ingenting. På bekostnad av andra.

För övrigt kan jag tycka att det är anmärkningsvärt att det gång på gång är den som har minst med ämnet att göra som ständigt skriker ut sina åsikter högst.


Nisrit Ghebil, 23 år och kreativ skribent


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Läs hela debatten här

Läs fler artiklar

ARTIKELN HANDLAR OM