ÅSIKT

Tror Persson att han är president?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Händelserna de senaste veckorna borde leda till djup självrannsakan inom regeringskansliet, också när det gäller kontakterna med kungahuset. Göran Persson borde ta initiativ till ett djupare samarbete mellan statschef och regering. I Storbritannien informerar premiärministern drottningen om rege­ringsarbetet varje vecka.

Men även jämfört med våra nordiska grannländer Norge och Danmark är Sverige unikt på många sätt. Inte bara för att den svenske kungen har en regeringschef som offentligt uttalar att han ser fram emot ett annat statsskick. I Sverige har banden medvetet klippts mellan statschef och regering på ett sätt som saknar motsvarighet i våra grannländer. Där de norska och danska regeringarna är stolta över sitt statsskick har den svenska sedan länge en dold agenda att långsiktigt minska stödet för monarkin genom att ge kungen så få uppgifter som möjligt. Det är anmärkningsvärt eftersom stödet för monarkin i Sverige är minst lika starkt som i våra närmaste grannländer.

Men i Sverige har regeringen tacksamt använt sig av den lilla grupp opinionsbildare som vill införa republik för att motivera en medveten långsiktig utarmning av det svenska statsskicket. Det är uppenbart att Göran Persson utnyttjat den otydliga rollfördelningen mellan kung och regeringschef. Statsministern besöker Thailand i helgen, men har inte talat om att statschefen kommer att göra samma resa. Och i samband med vissa statsbesök till Sverige har det förekommit att Göran Persson trampat in på statschefens område.

Göran Persson har blivit allt mera presidentlik i framtoningen, och hustrun Anitra Steen lyfts fram som Sveriges svar på en amerikansk First Lady.

Men Perssons uppgift är inte att vara landsfader, lägga huvudet på sned och tala om samling. Perssons roll är att leda

regeringen och dess arbete. Drygt 35 procent delar statsministerns värderingar och det förändras inte av en kris. Däremot skulle statsministern vinna mycket i respekt om han koncentrerade sig på att leda regeringens och statens ansträngningar för att hantera katastrofen. Kungen har däremot i sin opolitiska roll utmärkta förutsättningar att samla svenska folket.

De närmaste månaderna måste regeringens sätt att hantera katastrofen i Sydostasien granskas. Kanske kommer en av slutsatserna att bli att regeringschefen bör koncentrera sig på det akuta regeringsarbetet och överlåta den samlande nationella rollen till statschefen. Men granskningen bör också leda till skarpa förslag till hur samarbete mellan kung och regering kan utvecklas långsiktigt, inte bara i samband med katastrofer.

Mikael Söderlund (oppositionsborgarråd m)