ÅSIKT

Förstår du vilken tur du har, Madeleine?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Debattören: Ingen annan i Sverige får samma räkmacka när de ska föda barn

Prinsessan Madeleine och hennes familj, två dagar innan hon födde med prins Nicholas.
Foto: Malin Österman

Detta är ett öppet brev till prinsessan Madeleine Bernadotte.

Kära Madeleine!

Grattis till din lilla son! Jag har sett bilderna och han ser ljuvlig ut! Jag är också glad att höra att förlossningen gick bra, det är alltid en lättnad. Men jag har några funderingar som jag vill dela med mig av. Låt mig utveckla lite.

För lite mer än ett år sedan födde jag min dotter på Huddinge sjukhus. Det var en rätt normal förlossning, inga stora komplikationer. Däremot hade jag oturen att vara i graviditetens slutskede när nätet exploderade med artiklar om krisen i förlossningsvården. På förträffen på sjukhuset frågade jag om hänvisningar, hur stor risk det var att råka ut för det. Barnmorskan svarade svävande att Huddinge hade minst hänvisningar i Stockholms län.

Det var inte tröstande. Många sömnlösa nätter låg jag och tänkte på att inte få plats på förlossningsavdelningen. Jag tänkte på stressade barnmorskor och att gå sönder för att det inte fanns tid och resurser att lägga på förlossningar. Allt det där som artiklarna varnade för var plötsligt min högst påtagliga verklighet.

När vattnet gick på nationaldagskvällen åkte vi in till förlossningen. De var tveksamma till om jag skulle få stanna då det var fullt. Vi började räkna på hur vi skulle orka med en hänvisning – och var? Att ta en taxi till Nyköping? Hade vi ens råd med det? Vi fick vänta och lyssna på bebisens hjärtljud. Stressen kändes i kroppen, jag var så rädd. Det här var min värsta skräck.

Efter ungefär en timme kom en sköterska och sa att vi kunde få ett rum. Men först fick vi vanka en timme i korridoren, då de var tvungna att städa ur det. Min man tog mig under armarna och vi vankade och vankade tills vi till min stora lättnad blev insläppt på den förlossningsavdelning jag ville föda på. Jag hade tur. Inte alla har sån tur.

Jag tänker på dig, Madeleine. Jag tänker på om du låg vaken på nätterna som jag och oroade dig för att bli hänvisad när det var dags, för att det inte fanns plats för dig. Jag undrar om du oroade dig för att inte få adekvat vård på grund av tidsbrist och personalbrist. Jag undrar om du oroade sig alls?

På Danderyd fanns allt på standby för dig, prinsessan. En väntande överläkare. Väntande barnmorskor. Vilken annan person i Sverige får en sådan räkmacka när de ska föda? Hur kan vi inte kommentera din gräddfil in i en förlossningsvård i kris?

Tänk om Danderyds sjukhus hade gjort en markering mot dig för att uppmana till att politiker vaknar när det gäller förlossningsvården?

”Nej tyvärr, ers Majestät, vi har inga salar lediga, prinsessan får ta en taxi till Nyköping för att föda.”

Alla är inte lika mycket värda i Sverige. Vissa behöver inte oroa sig för att få föda sina barn under stress, eller att bli hänvisade till andra sjukhus långt bort för att det inte finns plats på det sjukhus man valt att föda barn på. Ett tydligare tecken på att pengar och klass betyder särbehandling är svårt att hitta.

Jag gratulerar dig Madeleine, du fick den vård vi andra bara kan drömma om, den vård som borde vara för alla. Jag hoppas du förstår vilken tur du har. 

Vi andra, vanliga dödliga får fortsätta ligga vaken på nätterna och oroa oss för allt det som en förlossningsvård i kris innebär för oss när vi ska föda barn. Har du någon som helst skam i kroppen tycker jag att du i alla fall kan kommentera detta, Madeleine. Kanske det kan sätta press på politikerna att göra något åt saken?

Med vänlig hälsning

Anna-Karin Linder Krauklis

kulturskribent och mamma

Streck i debatten

Det här kommentarsfältet har vi stängt. Tyvärr kan man inte läsa tidigare gjorda inlägg, en teknisk brist vi är medvetna om. /Debattredaktionen

ARTIKELN HANDLAR OM

Familj