ÅSIKT

Vi är alla ”enskilda fall”

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Magnus Eriksson, Särna, om politikerspråk

Foto: JERKER IVARSSON
Annica Holmquist, 55, lider av en kronisk sjukdom. Hon har fått flera läkar­utlåtanden om att hon saknar arbetsförmåga. Ändå förlorar hon sin sjukersättning. Med henne på bilden dottern Emelie Holmquist.

”Vi kommenterar inte enskilda fall”, brukar politiker säga när de konfronteras av journalister. Det kan gälla någon sjuk stackare som skall kastas ut på gatan, eller vanvård på ett äldreboende som drivs av ett vårdföretag eller något annat.

Den aktuelle politikerns ansikte brukar förvandlas till sten när han, eller hon, försöker skynda sig förbi de upprörda reportrarnas frågor. Just nu minns jag bäst de kalla obarmhärtiga ögonen hos Maud Olofsson och Fredrik Reinfeldt när de ombads kommentera fallet med Annica Holmquist, som tydligen inte får vara med i välfärdens kärna.

Ingen har förresten förklarat varför. Folk tar livet av sig för att de nekas sjukersättning. Enskilda fall är svåra att hantera för politiker.

En fårägare som fått sina djur levande sönderslitna av vargar, en man som måste sluta med jakten, som för honom har varit det viktigaste i hans liv.

De bara hånskrattar man åt.

”Enfaldiga bonnläppar”, säger man säkert på kanslierna, om nu någon ens hör talas om det.

Miljöpartiet verkar tycka att miljön, den skall man bara titta på, inte leva och verka i. För det är klart, om man lever ute i miljön, den som de säger sig värna om, ja då blir det enskilda fall. Med vägar, vargar, björnar och bensinstationer.

Har politiker blivit så makthungriga, så blinda av sina teorier och siffror, att de glömt bort att politik enbart handlar om enskilda fall? Att varje beslut de tar påverkar verkligheten för folk, det är ju det som är politikens kärna.

Varje väljare är faktiskt ett enskilt fall.

Tänk om domstolarna sa så: Vi tar inte ställning till enskilda fall!

Hur många fall måste det vara för att det skall vara värt att kommentera, för att de inte skall vara enskilda?

”Vi kommenterar aldrig enskilda fall”, sa Maud Olofsson. Det betyder att hon aldrig är beredd att ta ansvar för sin politik, hon bara fortsätter att babbla på om lägre löner för ungdomar, slopande av turordningsregler vid uppsägningar.

Men för den äldre man eller kvinna som förlorar jobbet till förmån för en yngre blir det ett enskilt fall. När han, eller hon, tvingas söka ett arbete, kanske hundra mil hemifrån, för att inte mista a-kassan.

Soldater i krig försöker ju avhumanisera fienden för att klara av att skjuta ihjäl vilt främmande människor. Kanske politiker måste avpersonifiera oss medborgare för att kunna driva igenom obarmhärtiga beslut.

Inom trygghetssystemen, inom vården.

De säljer statliga företag. Pengarna delas inte ut till delägarna, oss, vilket väl är det normala i företagsvärlden. Massor av delägare fick inga pengar alls. Pensionärerna fick till och med mindre. Är inte det stöld, egentligen?

Jag tror att jag skall börja använda det själv. Om min hustru vill veta varför jag kommer hem från älgjakten, rödögd och skakig, en dag försent.

– Jag kommenterar inte enskilda fall.

Magnus Eriksson

ARTIKELN HANDLAR OM

Samhälle