ÅSIKT

Ni lovar hjälp – sedan sviker ni brottsoffren

Debattören: Morgan Johansson, situationen värre än på många år

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: Getty
Samhället och rättsväsendet saknar ett brottsofferperspektiv. Som en följd känner sig de drabbade ofta svikna, ignorerade och felbehandlade., skriver Magnus Lindgren, Stiftelsen Tryggare Sverige.
DEBATT

DEBATT Situationen för brottsdrabbade i Sverige är allvarligare än på många år. Det framgår av den nyss avslutade Nationella Brottsofferveckan 2019. Det är hög tid att Sverige lever upp till de internationella åtaganden som finns inom detta område. Att brottsdrabbade får hjälp, stöd och skydd är en viktig del för att bibehålla tilliten till samhället och handlar ytterst om skyddet av vår sköra demokrati.

Under de senaste årtiondena har omtanken om och intresset för brottsdrabbade stadigt växt, bland annat till följd av kvinnorörelsens arbete med att synliggöra mäns våld mot kvinnor.

En rad åtgärder och reformer har genomförts i syfte att förbättra brottsdrabbades möjligheter till hjälp, stöd och hjälp. Det handlar till exempel om förbättrad ersättning, rätt till målsägandebiträde, möjlighet till kontaktförbud samt en ökad informations- och underrättelseskyldighet för polis och åklagare.

Samtidigt har forskningen och metodutvecklingen inom brottsofferområdet ökat markant tack vare inrättandet av Brottsoffermyndigheten och Nationellt Centrum för Kvinnofrid.

Trots den ökade uppmärksamheten på brottsdrabbades situation och trots de förbättringar som genomförts, framkommer en förhållandevis dyster bild av tillståndet i Sverige för personer som utsätts för brott.

Det framgår av de föreläsningar, seminarier och debatter som arrangerats i samband med Nationella Brottsofferveckan 2019 under den gånga veckan.

I praktiken är det samma frågor som diskuteras i dag som för tjugo år sedan. Det handlar om att frågorna inte tas på tillräckligt stort allvar av polis, åklagare och socialtjänst samt att det är stora skillnader i landet vad gäller möjligheter till hjälp, stöd och skydd.

Genomgående för kritiken är också att det finns brister i tillämpningen av lagstiftningen samt att det i samhället saknas engagemang, kunskap och förståelse för brottsdrabbades situation. Dessutom bygger arbetet fortfarande i stor utsträckning på ideella organisationer och eldsjälar.

Detta konstaterande pekar på att det finns ett glapp mellan vad samhället säger sig vilja göra och vad man faktiskt gör för brottsdrabbade. Det innebär att det finns en fara med att uppmärksamheten blir till retorik utan reellt innehåll.

Brottsoffer har fått stort symboliskt värde i rättssystemet och i den kriminalpolitiska debatten. Detta leder inte nödvändigtvis till att förhållandena för brottsdrabbade förbättras.

Det kan tvärtom leda till ytterligare frustration hos de drabbade då det i konkreta situationer visar sig finnas ett glapp mellan vad samhället säger sig vilja göra och vad man faktiskt gör.

Samtidigt inkommer rapporter runt om i Sverige om personer som drabbats av brott, men som ändå inte får brottsofferstatus. Det kan röra sig om handlaren i en närbutik, en prostituerad utsatt för människohandel eller en pedagog utsatt för dödshot och misshandel av sin elev.

Genom alla dessa rapporter börjar en röd tråd sakta tydliggöras; samhället och rättsväsendet saknar ett brottsofferperspektiv. Som en följd känner sig de drabbade ofta svikna, ignorerade, negligerade och felbehandlade.

Vad händer med förtroendet för samhället i allmänhet och rättsväsendet i synnerhet när brott inte utreds eller när gärningspersoner identifieras men inte döms? Varför saknas koordinerande krafter som hjälper drabbade igenom traumatiska processer på ett strukturerat sätt? Vem säkerställer att de drabbades rättigheter tillgodoses?

Vad händer i ett samhälle när myndigheterna inte gör vad de ska och saknar den handlingskraft som krävs för att upprätthålla demokratin som är en hörnsten i demokratins triangeldrama?

Vi uppmanar därför justitieminister Morgan Johansson, inrikesminister Mikael Damberg samt resten av regeringen att som den viktigaste hyllningen till 100 års jubiléet av vår svenska demokrati, en gång för alla, säkerställa att myndigheterna tillhandahåller hjälp, stöd och skydd åt de som drabbats av brott.

Det är hög tid att Sverige lever upp till de internationella åtaganden som finns inom detta område. Att brottsdrabbade får hjälp, stöd och skydd är en viktig del för att bibehålla tilliten till samhället och handlar ytterst om skyddet av vår sköra demokrati.


Magnus Lindgren, Generalsekreterare, Stiftelsen Tryggare Sverige


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

ARTIKELN HANDLAR OM