ÅSIKT

Folksjukdomen som vården inte klarar av

Debattörerna: Varannan kvinna riskerar att drabbas av fraktur till följd av benskörhet

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: JOHNÉR
Osteoporos är en av Sveriges vanligaste folksjukdomar - samtidigt är det ironiskt nog en av de mest underbehandlade, skriver Alexandra Charles, Lill Lindfors och Mattias Lorentzon.
DEBATT

DEBATT. Varannan kvinna kommer att drabbas av en fraktur på grund av osteoporos, benskörhet. Osteoporos är en av Sveriges vanligaste folksjukdomar - samtidigt är det ironiskt nog en av de mest underbehandlade.

Fler än 70 000 frakturer sker per år till följd av benskörhet. Detta till en kostnad av ungefär 13 miljarder per år – en summa som riskerar att öka lavinartat med en växande befolkning som blir allt äldre. Det är hög tid att nu ta tag i denna lågt prioriterade kvinnosjukdom.

Svenskar, och framför allt svenska kvinnor, löper högst risk i världen att drabbas av höftfraktur på grund av osteoporos. Samtidigt som vi ligger lågt i jämförelse med övriga Europa när det kommer till att förebyggande behandla de bensköra patienter som redan drabbats av fraktur.

Av de stora sjukdomsområdena är det endast stroke som står för fler vårddygn än frakturer relaterade till osteoporos. Sjukdomen är alltså enormt resurskrävande för vården. Varannan kvinna drabbas någon gång i livet och drygt 70 000 benbrott per år beror på osteoporos.

Samtidigt får endast runt 17 procent av de som haft en fraktur förebyggande läkemedel för att minska risken att bryta sig igen. Inget landsting eller region i landet kommer i dag i närheten av de minst 30 procent som enligt Socialstyrelsens riktlinjer borde få behandling. Och studier pekar även på att nivån inom vissa patientgrupper egentligen borde ligga betydligt högre än så.

Vad som är skrämmande i sammanhanget är att vi länge känt till detta och även vetat att vi skulle kunna komma långt med små åtgärder. Åtgärder som dessutom sparar stora resurser för sjukvården - resurser som så väl behövs på annat håll. Ändå har väldigt lite hänt under alltför många år.

Initiativ har tagits, men det har oftast handlat om enskilda läkares engagemang. Men en effektiv hantering av en av våra mest vårdkrävande folksjukdomar får inte stå och falla med enskilda eldsjälar. I exempelvis Västra Götland och Skåne har det på senare år gjorts stora framsteg inom osteoporosvården. Men då ska man veta att man även där börjat från botten och inte än når målen.

Vad krävs då för att vi ska lyckas att skapa en god och modern osteoporosvård? Det låter kanske för enkelt men det handlar om struktur och engagemang. Det finns goda exempel att ta del av.

Hälso- och sjukvården måste sluta låta osteoporospatienterna falla mellan stolarna och ta ansvar för den här utsatta patientgruppen. Och från politiskt håll behövs ett långsiktigt tänk som sträcker sig över årets budget eller nästa val.

Om Socialstyrelsens förhållandevis blygsamma mål med de nationella riktlinjerna uppnås, skulle det innebära att varje satsad krona på osteoporosvård ger fyra kronor tillbaka i minskade kostnader för allt det som följer av osteoporosrelaterade frakturer – kirurgi, sjukhusinläggningar, kommunal vård, och så vidare.

Låt oss inte missa den här möjligheten att förbättra för alla patienter med osteoporos som drabbas av frakturer i vår region, och samtidigt spara pengar åt sjukvården. Brott lönar sig aldrig.


Alexandra Charles
Lill Lindfors
Mattias Lorentzon


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.