ÅSIKT

Ge hörselskadade rätten till tekniska hjälpmedel – Nu!

DEBATT

Mattias Lundgren och Maria Midbøe, unga hörselskadade: ”Godtycklighet och byråkrati hindrar oss"

Foto: Tecken för "jobba" och "bråttom", här demonstrerat av Lena Sundberg, som lär ut teckenspråk till bland andra förskolebarn i Stockholm.

Den 20 oktober är det hörselskadades dag. Antalet personer med hörselskada i Sverige uppskattas till en miljon -

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

40 000 av oss är mellan 0 och 30 år.

Tillgången till kvalitetsmässiga hjälpmedel är en förutsättning för att vi ska kunna kommunicera optimalt via talat språk.

I flertalet sammanhang räcker inte enbart hörapparater. Vi behöver tekniska hjälpmedel i form av system med mikrofon och mottagare där ljudet från talaren går direkt in i hörapparaten. För personer med hörselskada är detta en nödvändighet för att kunna delta i möten på sin arbetsplats eller för att som student kunna följa både föreläsningar, seminarier och gruppdiskussioner. Men också för att i sitt vardagsliv kunna ta del av kurser, delta i föreningsmöten eller lösa sociala situationer med familj och vänner. Det kan låta självklart, men vi som är unga med hörselskada vet av bitter erfarenhet att rätten till hjälpmedel inte alltid erkänns oss.

Under grundskolan och gymnasiet är det landstingets ansvar att bistå med de tekniska hjälpmedel som behövs i undervisningssammanhang. Den yrkesverksamme har rätt till arbetshjälpmedel via försäkringskassan. Att hjälpmedlen följer utbildning och arbetsliv – inte personen som använder dem – är ett stort hinder för unga med hörselskada. Inte minst för dem som saknar arbete och som inte studerar.

Unga människor flyttar i samband med studier och arbete. Då måste vår tekniska hjälpmedelsutrustning lämnas tillbaka till det landsting där vi är skrivna. Inom landstingen råder ett extremt godtycke där individens möjligheter att få hjälpmedel i huvudsak styrs av den personliga kontakten med den person som delar ut dem. Det leder till att vissa får mycket hjälpmedel och andra, om de har tur, ett par hörapparater. Generellt kan det ta månader att få arbetshjälpmedel och efter den tiden är det inte mycket kvar av en provanställning.

Som hörselskadad högskole- eller universitetsstudent är tillgång till hjälpmedel långt ifrån en självklarhet. Det är ofta en snårig väg att gå för att lösa sin studiesituation ur hörselsynpunkt. Tillgängligheten i studier ska inte handla om att genom kontakter och välvilliga tekniker få teknik - tillgången till hörselteknik ska vara en självklar rättighet.

När situationen nu ser ut som den gör är det inte konstigt att många unga med hörselskada tappar lusten att vara delaktiga i samhället och blir utanför.

Unga Hörselskadade kräver därför att hörselskadade ska ha rätt till hjälpmedel för att höra bättre, såväl studiesammanhang som i arbetet och privatlivet. För att detta ska vara möjligt krävs att hjälpmedlen följer den person som använder dem, istället för att som nu vara låsta till en plats och situation. Vilka hjälpmedel som delas ut måste rimligtvis styras av den hörselskadades behov och inte av godtycklig byråkrati eller personliga kontakter.

Debattörerna

Mattias Lundgren

Ordförande Unga

Hörselskadade.

Maria Midbøe

Vice ordförande Unga

Hörselskadade.