ÅSIKT

Männen läcker...

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Gabriella Engström: Vården måste bryta tabut kring männens kissproblem

Foto: när man måste gå... Löpare under Stockholm Marathon lättar på trycket. Men många män över 40 har problem med att urinera, vilket hämmar dem socialt.

Var fjärde man över 40 år i Sverige har symptom från de nedre urinvägarna, eller kissproblem, som man säger på vanlig svenska. Problemen är i många fall en konsekvens av förstorad prostata. Men det är väldigt sällan vi hör någon tala om problemen. För ämnet är tabu. Män ska inte kissa på sig. Trängningsinkontinens, efterdropp, svag stråle och andra typer av kissproblem betraktas bland många män jag träffat till och med som mer skamfyllt än impotens.

När man inom svensk sjukvård bedömer vårdbehoven hos en patient, utgår man framförallt från hur omfattande de fysiska besvären är eller hur ofta de uppstår. Men att ha stora problem sällan, kan vara värre än att ha små problem ofta. En ständig oro över risken att läcka i olika situationer – på möten, bio, restaurang eller på bussen – leder lätt till att man undviker sociala sammanhang. Det spelar ingen roll om det ”bara” händer en gång om året, för du vet inte när det kan hända. Min doktorsavhandling visar att kissproblem i hög grad sänker livskvaliteten för män.

Det är inte hur ofta symptomen uppstår, utan hur symptomen påverkar mannens situation, som är det relevanta. Därför bör vården ha livskvalitet som utgångspunkt när man utreder dessa problem!

Huvudansvaret för att männen skall få hjälp vilar på primärvården. Det är här man ska utreda och remittera patienterna vidare. Men endast fyra procent av alla män med kissproblem söker hjälp. Primärvården har därmed misslyckats i sitt uppdrag. Både informationen och omhändertagandet behöver vara mer anpassat för att männen ska söka hjälp. Några exempel:

80 procent av alla män med symptom från de nedre urinvägarna upplever försämrad livskvalitet. Efterdropp, trängningar och svag stråle påverkar sexlivet och det sociala livet. Männen är rädda för att lukta och att det ska synas fläckar på kläderna. Att vid besöket på vårdcentralen utgå ifrån hur allvarliga problem männen upplever att de har är en viktig pusselbit på vägen mot ökad livskvalitet för dessa män.

Män pratar inte om sina problem. Därför är det extra viktigt att man inom primärvården proaktivt tar upp frågan. När män över 65 år besöker sin vårdcentral bör personalen ha som regel att fråga om de har problem med att kissa och hur de upplever problemen.

Det behövs mer information till männen! Många har haft kissproblem länge innan de söker hjälp och tror att de är ensamma med sina problem. Det är inte ovanligt att de använt toapapper, dubbla kalsonger, kvinnliga trosskydd och till och med disktrasor i byxorna för att dölja problemen. Mer information på apoteket och i vårdcentralens väntrum, med möjlighet att fylla i ett frågeformulär om besvären, ger inte bara drabbade och anhöriga information, det hjälper också till att ta bort tabun.

Inkontinensskydd är ett hjälpmedel som kan användas under och efter utredningsperiod eller i väntan på behandling. Kvinnor är vana vid att köpa och använda sanitetsskydd, men många män vet inte att det existerar skydd som är särskilt utvecklade för dem. Det är primärvårdens ansvar att informera om att det går att få kostnadsfria skydd. Skydden borde också finnas tillgängliga i livsmedelsbutiker och på bensinstationer, och där i närheten av rakhyvlar och andra specialprodukter för män.

Att män har problem med att kissa är oerhört vanligt och det är sjukvårdens ansvar att hjälpa dem som drabbas. Därför behöver primärvården ha verktyg att hantera problemen mer proaktivt.

För att män själva skall söka hjälp måste vården ställa rätt frågor och ta sig tid till att informera om symptom från de nedre urinvägarna. Det är nödvändigt för att ta bort tabustämpeln och det leder förhoppningsvis till att fler män i framtiden självmant söker hjälp.

Dagens debattör

Gabriella Engström

Forskare, Studierektor

Institutionen för Vård-

och Folkhälsovetenskap

Mälardalens högskola

Eskilstuna