ÅSIKT

Ta ert ansvar, charterjättar

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Alla klankar på regeringens söl och svårigheter att snabbt få fram flygstolar till alla tusentals svenskar i Thailand och Sri Lanka. Samtidigt har reseföretagen kommit lindrigt undan. Dag efter dag har deras pressfolk stått i tv-rutan och talat om behovet att snabbt få hem katastrofdrabbade svenskar. De var ju på plats och var de första att inse den prekära situationen för tiotusentals svenskar.

Men vad har de själva gjort? I praktiken?

Visst har de fått loss en del extraplan. Och, tycks mediernas folk mena, vad kan man begära mer av de i sammanhanget rätt små företagen? Som Fritidsresor, Ving, Always, Globetrotter och Apollo för att nämna några.

I alla fall mycket mer än som gjorts, menar jag.

De ingår nämligen numera alla i några av världens största turistresekoncerner, med enorma resurser att frakta folk. Fritidsresor är del av den tyska Tourism Union International som står för 37 procent av den europeiska turistmarknaden.

Ving, Always och Globetrotter tillhör My Travel, som är världens största i flygsemestrar.

Apollo ägs av den schweiziska turistjätten Kuoni.

Dessa koncerner har alla stora egna flygplansflottor. Ändå ska man naturligtvis inte underskatta svårigheterna att snabbt få loss de egna planen. Dessa är alla hårt inbokade och nästan ständigt i luften för att vara så räntabla som möjligt.

Men av ansvar för sina så hårt drabbade kunder borde dessa resegiganter ha haft större möjligheter att snabbt få loss plan än vad som skett.

Till detta kommer att de med sin stora branschkännedom snabbt kunde ha hyrt in plan från andra flygföretag.

I ljuset av det bör man fråga varför det till exempel varit så självklart att det skulle vara de skandinaviska regeringarna och inte reseföretagen som chartrade de SAS-plan som gått i skytteltrafik till katastrofområdet.

En rimlig avvägning borde kanske ha varit att reseföretagen hade ansvarat för att få hem sina oskadade och lindrigt skadade resenärer och att regeringen koncentrerat sig på den speciella och nog så svåra uppgiften att snabbt få fram resurser för sjuktransporter i stor skala.

Mycket tyder på att de bolag som har haft huvudansvaret att få hem sina kunder mörkat om sina resurser i vetskap om att ingen regering kan ignorera kraven från medierna, folkopinionen och naturligtvis de strandsatta resenärerna att ta över detta ansvar.

Hur det ligger till med den saken kommer väl fram då ansvarsfrågan så småningom utreds.

Göran Folin (Redaktör för KRUT )