Så bluffade jag mig in i Farmen

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

1 av 2 | Foto: STEFAN MATTSSON
Vegan i Farmen Erik Niva tog på sig identiteten som militant vegan och renlevnadsmänniska. Allt för att komma med i Farmen och själv få uppleva hur dokusåpor fungerar.

Har du sett veganen Erik Niva i dokusåpan ”Farmen”?

Aftonbladet debatt kan i dag avslöja att han är en bluff.

En medveten, uträknad bluff för att infiltrera dokusåpaindustrin och starta debatt om vad det är vi tittar på egentligen.

Erik Niva har hållit flammande brandtal om veganism och renlevnadsfrågor inför mer än en miljon svenskar på bästa sändningstid flera kvällar i veckan.

Ett sådant genomslag hade inte varit möjligt om han inte deltagit i en dokusåpa.

Det finns nämligen ett intressant problem med hans televiserade tal:

Inte ett ord har varit sant.

Erik Niva är inte vegan.

Han är mediastudent.

Det är på låtsas. Dokumentärsåpor är på låtsas. Tro mig – jag var där.

Fram till och med igår framträdde jag i TV4:s ”Farmen” som militant vegan och övertygad renlevnadsmänniska. Det intressanta i sammanhanget är att allt är lögn. Allt är på låtsas. Dokumentärsåpor har kommit att bli det mest uppmärksammade av samtidens mediefenomen. Utskällda av många, älskade av ännu fler. Att den verklighet som målas upp i tv inte är en exakt kopia av vad som verkligen utspelar sig på inspelningsorterna har nog de allra flesta insett vid det här laget. Jag vill däremot berätta precis hur lite den bild som målas upp i tv-rutan egentligen har med sanningen att göra.

Sanningen är något subjektivt, visst. Alla upplever en verklighet olika, och att fullständigt och korrekt sammanställa 12 personers agerande under 24 timmars realtid till 24 minuters tv är uppenbarligen omöjligt. Att göra sitt bästa för att försöka ge en så rättvis bild av en verklighet som möjligt är dock en sak. Att avsiktligt skapa en skev, vinklad och manipulerad pseudo-realitet är en helt annan. Det sistnämnda är vad jag tycker att dokumentärsåpor går ut på.

”Farmen” producerades av Strix Television, som även ligger bakom bland annat ”Expedition: Robinson”, ”Baren” och ”Harem” och allmänt anses vara världsledande inom sin genre. I berättelser från bekanta som jobbat inom Strix, och från bekantas bekanta som tidigare medverkat i dokumentärsåpor, grundades en hypotes om Strix som ett bolag som aldrig brytt sig om att låta sanningen stå i vägen för en bra historia. Men att tro är en sak, att veta en annan. För att prova hypotesen och för att ta reda på sanningen om dokumentärsåpor i allmänhet – och Strix Television i synnerhet – bildades därför Kommando Hans Fahlén i Umeå våren 2001.

Det finns inga genvägar till sanningen, och i det här fallet kände vi att det bara fanns ett sätt att verkligen få reda på den. Efter långa funderingar och överläggningar om effekter och konsekvenser beslutade vi oss för att ansöka om att medverka i en dokumentärsåpa – med en fullständigt påhittad identitet. Lotten att gestalta karaktären föll på mig.

Vi beslutade oss för att karaktären jag skulle spela skulle vara så kallad militant vegan och straight edge (drogfri på etiskpolitiska grunder). Efter att ha fallit bort i sista uttagningen till den alkoholromantiska såpan ”Baren”, blev jag uppringd av Strix och tillfrågad ifall jag var intresserad av att söka till ”Farmen”. Vi var relativt övertygade om att det inte skulle vara några större problem att komma med den här gången ifall jag bara såg till att hålla ”mig” så stereotyp jag någonsin kunde den här gången. Mycket riktigt – intresset för min enkelspåriga och konfliktbaserade världsuppfattning var stort, och någon kontroll av de uppgifter jag lämnade vid casting-intervjuerna talades det överhuvudtaget inte om. Dagen efter att jag förklarat mig vägra acceptera slakt, och till och med tänkte överväga fritagningar av djur på ”Farmen” ifall det blev aktuellt, kom beskedet – jag var antagen till sommarens inspelningar.

Torsdagen den 27 september visades det fjärde avsnittet av ”Farmen”. Under en intervju berättar jag om mina ideologiska ställningstaganden i allmänhet, och min veganism och drogfrihet i synnerhet. ”Jag använder ingen mjölk, ingen grädde och naturligtvis inget kött. Jag har inget läder i mina skor, jag har ingen ull i mina tröjor och jag använder inga som helst produkter som utvinns från djur när jag lever mitt liv.” Under intervjun bar jag läderskor, som även zoomades in under sekvensen. En av de två sweatshirts jag hade med mig till Farmen var gjord av lamull. Mejeriprodukter använder jag mig av dagligen i min vanliga kosthållning.

Mitt nästa uttalande rörde straight edge. ”Jag är dessutom straight edge, som det så pompöst heter. Alltså, jag är fullständigt drogfri, vilket är ett medvetet politiskt och etiskt val.” I de studentkretsar jag rör mig i brukas alkohol i snitt kanske tre dagar i veckan. Jag skulle ljuga ifall jag påstår att jag inte är delaktig. Som vän av oordning såg jag naturligtvis till att smyga i mig en symbolisk nubbe under ”Farmens” midsommarfirande också.

Kort uttryckt, det engagemang som hela min karaktär byggde på var så falskt som något någonsin kan bli. Jag är inte militant. Jag är inte vegan. Jag är inte straight edge. Jag är varken medlem i Attac eller Djurens Rätt. Ett oanmält telefonsamtal till vem som helst av mina bekanta eller en snabb kontroll med ett medlemsregister hade avslöjat denna bluff på fem minuter. Men något intresse för att kontrollera detta fanns inte.

Vad vill jag då ha sagt med allt det här?

Jag kan tycka att den karaktär jag spelade i ”Farmen” blir orättvist skildrad i tv. Jag vet att kronologin i mina uttalanden inte stämmer – saker jag sa efter flera dagar placeras exempelvis i det första programmet. Jag vet också att vissa av de kommentarer jag ger sätts i sammanhang som inte alls överensstämmer med dem som var aktuella. Strix väljer att rikta in sig på perifera händelser som inte alls reflekterar vad som egentligen hände på ”Farmen”. De situationer som Strix försatte deltagarna i är orealistiska och lämnade oss utan valmöjligheter.

Jag tycker helt enkelt att det som i tv utmålas som verklighet inte är något annat än en fullständigt fabricerad och konstruerad tillvaro. Dokumentärsåpor har inget med dokumenterande att göra, utan är lika verklighetstrogna som vilken reguljär såpa som helst. I det här fallet är dock aktörerna ofta omedvetet styrda marionetter snarare än skådespelare som vet vilka roller de ger sig in i.

Men allt det är mer eller mindre subjektivt tyckande. Strix Produktion förnekar med all säkerhet att deras inspelningar går till på det sättet, och ord och uppfattningar står därmed mot ord och uppfattningar. Vad som däremot är så nära en objektiv sanning som något kan vara är det faktum att den karaktär som går under namnet Erik Niva i ”Farmen” helt enkelt inte existerar. Jag tycker att produktionsbolag manipulerar sanningen i så kallat dokumenterande såpor bortom all verklighet. Jag har bevisat att även deltagarna kan göra det.

Dokusåpor är här för att stanna, det är jag helt övertygad om. Om det kan man tycka vad man vill. ”Expedition Robinson” dominerar fullständigt när resurserna för svenska public service-tv fördelas. Men det intressanta är att på de två veckor som gått sen ”Farmen” började sändas har jag figurerat i media femtiofalt mer än bekanta som ägnat tiotals år åt viktiga och nyhetsmässigt relevanta politiska handlingar någonsin gjort.

Jag breder i egenskap av dokusåpadeltagare ut mig över helsidor på Aftonbladets debattsida, medan personer som skrivit politiska texter som faktiskt kan förändra samhället refuseras gång på gång. Det är obscent. Och det säger en hel del om vart det s k informationssamhället är på väg att leda oss.

För mig är det även viktigt att förtydliga att jag absolut inte avsett att på något sätt förlöjliga eller förringa straight edge-kulturen eller det som i media kallas den militanta veganrörelsen. Båda två hör till de mest positiva subkulturer som överhuvudtaget funnits i Sverige, och det engagemang som finns inom dem har redan gjort mer gott för ungdomen än vad en hel uppsjö av dokusåpor någonsin kommer kunna göra. Utomparlamentariskt arbete tenderar dock att enbart uppmärksammas av media ifall det antingen är illegalt, spektakulärt eller lätt att bagatellisera. Breda sakfrågor ägnas betydligt färre spaltmeter än de fåtaliga veganer som bränner mjölkbilar eller anti-kapitalister som krossar skyltfönster på McDonald´s. Karaktärer i dokumentärsåpor analyseras ut och in, samtidigt som personen tar över mer och mer av ideologins utrymme på det politiska fältet för varje år som går.

För att få medialt utrymme måste man spela efter medias spelregler. Frågan är vilken typ av engagemang detta uppmuntrar.

Jag säger inte att all dokumentärsåpa för all framtid är urusel tv som fördummar folket. Visst går det att göra bra underhållning inom dess ramar, men på det sätt som programmen produceras idag utger de sig för att var något helt annat än vad de är. 1 010 000 människor såg premiäravsnittet av ”Farmen”. Jag hoppas att de blev underhållna. Men jag hoppas än mer att de förstod att det inte på något sätt var en dokumentation av verkligheten de tittade på.

Fotnot: Hans Fahlén är programledare för ”Farmen”.

Erik Niva (för Kommando Hans Fahlén) ( )

Publicerad: