ÅSIKT

Sluta bluffa – sjöfylla är inget stort problem

Debattörerna: Inget visar att 0,2-gränsen haft effekt på antalet allvarliga olyckor

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: Hasse Holmberg/TT
Inget tyder på att lagen fungerar förebyggande för de som verkligen utgör en fara till sjöss, de som har höga alkoholhalter i blodet, skriver debattörerna.
DEBATT

DEBATT. Den sjöfyllerilag som kom 2010 har även denna sommar uppmärksammats i ett antal artiklar. Lagen har varit mycket omdiskuterad. Den nya lagen stoppar inte allvarliga olyckor, tyvärr. De som främst berörs är människor som valt båten som sommarstuga och skärgårdsbor som behöver den för transporter och socialt umgänge.

De har alla rätt att ställa krav på att ingrepp i deras vardagsliv ska vara sakligt grundade. Den som hävdar motsatsen har mycket att bevisa.

Det hindrar inte Kustbevakningen att regelbundet basunera ut siffror om antalet ”anmälda sjöfylleribrott”. Media rapporterar, utan att reflektera.

Det är ingen slump att myndigheten fokuserar på ”anmälda sjöfylleribrott”. Efter åtta år kan ingen visa att 0,2-gränsen haft verklig effekt på antalet allvarliga olyckor. Skälet är enkelt: fjärdarna är stora och 0,2 promille en mycket låg gräns. Lagen berör heller inte primärt ”olycksbåtarna”; de som omkommer där alkoholen kan ha varit en bidragande orsak återfinns i första hand bland små båtar i små vatten.

Att årligen meddela att fler följer lagen är märkligt. Förbjud något, sätt höga straff (att framföra en båt med 0,2 promille renderar straff motsvarande misshandel) och intensifiera bevakningen: därav följer att företeelsen minskar. Om det inte gjorde det vore det värt insatser från Kustbevakningen och stora rubriker.

Vid nyhetsrapporteringen nämns aldrig att riksdagen 2018 begärt att lagen ska utvärderas, men att regeringen ännu inte hörsammat riksdagens beslut. Istället ges intrycket att vi som, på saklig grund, kräver en justering (inte avskaffande) är för fylla på sjön.

I talarstolen i riksdagen under våren stod vår justitieminister och försvarade lagen med att man inte ska få framföra en båt full. Ingen hävdar det! Uttalandet är lika dumt som att säga att det glas vin som brukar inmundigas vid riksdagens öppnande ska avskaffas på grund av fylleslag.

Däremot är vi angelägna om att oskyldiga båtägare som inte utgör en ökad risk (se bland annat Sjöfylleri i svensk rättspraxis, Hugo Tiberg) inte görs till brottslingar och att samhällets resurser ska användas klokt och välgrundat. Brå:s statistik visar därtill att de som ertappas med höga alkoholhalter förefaller vara relativt konstant oavsett lagstiftning.

Kort sagt så tyder inget på att lagen fungerar förebyggande för de som verkligen utgör en fara till sjöss, de som har höga alkoholhalter i blodet.

Vi måste kunna lita på våra myndigheter.

Låt oss ta tre exempel från de senaste dagarnas nyhetsrapportering:

  1. ”Antalet anmälningar om sjöfylleri är den lägsta som uppmätts sedan nykterhetsgränsen ändrades,” skriver Dagens Nyheter.
    Denna uppgift är alltså en luftsiffra som inte säger något om lagens effekter – varken dess för- eller nackdelar. En i praktiken ointressant siffra om inte siffrorna knyts till antalet verkliga olyckor.

  2. ”Man har semester och vill koppla av och dricka lite vin på båten. Det är såklart ett stort problem så vi har satt in fler kontroller,” säger Johnny Åberg på Kustbevakningen till Aftonbladet.
    Uttalandet är helt grundlöst: Olyckor mellan fritidsbåtar är mycket ovanligt, men får ofta stor publicitet. Jämförs siffran med antalet som omkommer i drunknings- eller isolyckor är den närmast försumbar.
    Johnny Åberg som är kommunikatör på Kustbevakningen säger i samma artikel att en del ”lättar lite på moralen när solen kikar fram…då överskattar man ofta sin körförmåga. Därför är det viktigt att man som medpassagerare vågar säga ifrån och att föraren får vänta tills alkoholen helt gått ur kroppen”.
    Myndigheten har alltså inte längre till uppgift att stävja brott utan ska nu upprätthålla moralen hos befolkningen. Det kan givetvis vara ”moraliskt” rätt för en medpassagerare att söka stoppa en förare som tappat omdömet. Men att tala om att moral är att stoppa exempelvis den förare som framför en båt i låg hastighet på stort vatten efter ett glas vin är bara trams och visar att man helt tappat omdömet av de verkliga risker som föreligger.

  3. ”Men risken för att man ska träffa på en onykter förare är fortfarande mycket större på sjön än på bilvägarna, säger Ulf Nilsson, chef på Kustbevakningen, till Nyhetsbyrån Siren, skriver SVT. Detta säger Ulf Nilsson utan källhänvisning, utan att klargöra att båtliv inte är samma sak som biltrafik samt att på något vis samtidigt nämna att fjärdarna är stora, marginalerna än större, hastigheterna ofta mycket lägre på sjön. Kort sagt, risken för att just alkoholhalten ska utgöra grunden för en olycka på sjön är mycket liten och risken att farliga situationer uppstår är väldigt liten. Där trängsel föreligger, råder ofta hastighetsbegränsningar. Det är ingen slump att 9-åringar får ge sig ut på sjön, men inte på vägarna mm. Skillnaden är stor och det vill man inte tala om. Kustbevakningen borde också känna till att HD i en dom 2012 slog fast att alkoholpåverkan till sjöss inte riskmässigt kan jämföras med risker i vägtrafik.

Vad dessa tre exempel visar är att Kustbevakningen underlåter fakta till media och allmänhet. Det är allvarligt. Allvarligt är också att det saknas kunskap och kritiskt tänkande hos de som rapporterar vidare.


Jim Huzell, affärskonsult
Mats Edenius, professor
Ulf Hallström, sjökapten, före detta chef Sjöfartsverket/sjöräddningen
Anders Henning, Senior Information Security Advisor

Samtliga debattörer är medlemmar i Aktionsgruppen Båtfolket


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Så här skriver du en debattartikel 00:33