Händelserna i Irak påverkar Sverige

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Bildt & Engström: Isis framfart borde vara en väckarklocka för världen

Det är ingen överdrift att kalla den senaste veckans utveckling i Irak för alarmerande. Extremistiska ISIS:s framfart har varit snabb och överrumplande. Även om orostecknen fanns kom avancemangets omfattning och snabbhet som en överraskning. Ett land riskerar att slitas sönder av nyväckta gamla motsättningar. Och konsekvenserna kan vara allvarliga för en region som redan brottas med mycket stora utmaningar.

Det är uppenbart att landets ledarskap har misslyckats med många av de politiska förändringar som har behövts efter Saddam Hussein-regimens fall. Den tilltänkta maktfördelningen mellan landets grupper har nonchalerats. Detta har skapat missnöje och en frustration hos många irakier. Det som nu händer borde vara en väckarklocka för Bagdad, men också för den nära och mer avlägsna omvärlden.

Mest akut måste irakiska säkerhetsstyrkor nu trygga den nationella säkerheten.

Samtidigt måste Iraks politiska ledare också arbeta gemensamt för en snabb regeringsombildning. En gemensam politisk plattform, på basis av kompromisser och bortom etniska och sekteristiska gränsdragningar, är en förutsättning för att hantera den svåra situation som råder just nu.

Framöver behövs en tydlig politisk inriktning som är trovärdig för alla landets grupper. Det krävs en nationell samsyn för att hantera de många utmaningar landet står inför på både kort och lång sikt.

Ytterst handlar det om att fylla medborgarskapet med innehåll – att ge tillbaks till de många irakier som riskerade sin säkerhet genom att rösta i valen. De människor som på många sätt har fråntagits sina rättigheter måste erbjudas ett alternativ till ISIS:s övergrepp och barbari.

Alternativet talar sitt tydliga språk. Det vore förödande att se ett sammanfall av den irakiska statsbildningen. Då riskerar vi en fragmentering av den irakiska väven, där nya grupperingar skapas med ökade motsättningar som följd. Det skulle i sin tur förmodligen bli en ny grogrund för extremism med effekter långt utanför Iraks gränser. Irakkrisen är nära kopplad till vad som händer i Syrien. Det borde ge en fingervisning om hur allvarligt ett sådant utfall skulle kunna bli.

Från svenskt håll följer vi självklart händelseutvecklingen i Irak mycket noga. Det som händer där påverkar även oss. Dels därför att konsekvenserna kan få återverkningar även i vår del av världen. Dels därför att det finns ungefär 140 000 svenskar med irakiskt ursprung i vårt land. De har rötter och bakgrund i olika delar av Irak, och är just nu naturligtvis oroade för släktingar och vänner i det gamla hemlandet.

Regeringen kommer därför att fortsätta arbeta aktivt för en positiv utveckling i Irak. Vi gör det genom vår ambassad i Bagdad och ambassadkontoret i Erbil, och genom att fortsätta ge stöd till Irak.

För det första samarbetar vi med Irak för att utveckla landet. Sveriges övergripande mål med utvecklingsstödet till Irak är en varaktig fred, förbättrade levnadsförhållanden och demokratisk utveckling.

För det andra har vi under flera år bidragit med humanitärt stöd till Irak. Redan innan krisen eskalerade hade vi i år avsatt 40 miljoner kronor till dessa insatser. Stödet kanaliseras främst via röda korsrörelsen och enskilda organisationer, men även till FN-systemet. Det omfattande svenska kärnstödet till t ex UNHCR och Unicef och andra humanitära organisationer gör att de snabbt kan reagera på hastigt uppkomna kriser som denna. Sverige undersöker nu genom Sida möjligheterna att ytterligare öka med humanitärt stöd till nordvästra Irak, och står i kontakt med humanitära organisationer på plats.

Vi försöker också påverka utvecklingen positivt genom FN och EU. När EU:s utrikesministrar möts imorgon är utvecklingen i Irak och dess konsekvenser för regionen en av de frågor som kommer att diskuteras. Genom att samordna oss som en europeisk röst har vi större möjligheter att påverka utvecklingen positivt.

Carl Bildt, utrikesminister (M)

Hillevi Engström, biståndsminister (M)