ÅSIKT

Lag om samtycke viktig för att påverka attityder

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Replik från Madeleine Leijonhufvud

Linnéa Wegerstad skriver att det kanske behövs en lag som gör det straffbart att av grov oaktsamhet utföra en sexuell handling mot den andras vilja. Helt missledande har hennes artikel getts rubriken ”En samtyckeslag är inte lösningen”. Wegerstads förslag är just en samtyckeslag, men med ett annorlunda utformat krav på vad gärningsmannen ska ha haft för inställning.

Det kan väl diskuteras om den som är grovt oaktsam med att bedöma den andras inställning när han eller hon har sex bör straffas. Vårt svenska så kallade uppsåtskrav, som är det som ska gälla enligt de två lagförslag som redan finns utarbetade, gör det straffbart att ha sex med någon som inte vill detta om man misstänker att den andra inte vill och, om det är så struntar man i alla fall i det. Det är alltså det hänsynslösa handlandet som bestraffas.

I Norge finns grovt oaktsam våldtäkt, men där är uppsåtskravet snävare än det svenska.

RFSU skriver att en samtyckeslag inte skulle leda till fler fällande domar, och de vill också att man överväger ett oaktsamhetsbrott. Framför allt menar RFSU att lagstiftning inte löser alla problem. Mycket mer behövs för att vi ska få ett fungerande skydd mot sexuella övergrepp och en rimlig behandling av förövare och brottsoffer. Men att nu fokusera på att få majoritet i riksdagen för en samtyckeslagstiftning är, menar jag, prioritet nummer ett. Jag har arbetat med den frågan i över ett decennium. Fler årgångar unga människor får inte svikas på den här punkten.

Lagar är framför allt till för att påverka oss människor – att inte skada varandra, att bete oss så som vi måste för att samhället ska fungera. Utan en lag blir alla andra åtgärder svåra och det skapas en osäkerhet. Alla som arbetar med unga, i skolan och i andra sammanhang, behöver kunna hänvisa till lagen: sex är fint och bra, men bara om båda är med på och vill! En 15-åring har kanske inte ätit p-piller, vad vet killarna om det? Blir hon gravid blir det en tonårsabort till. Hon får ett sår med sig i livet. Vem ska ha kontroll när det gäller sex med henne? Vem ska bestämma? Hon, och hon ensam!

Ett antal domar har hunnit komma där lagen som den lyder sedan i somras har tillämpats. Bilden är dyster. Det är inte lättare att bevisa att det var ”en särskilt utsatt situation” än att hon var ”i hjälplöst tillstånd” – och att mannen/männen insåg detta.

RFSU var remissinstans och uttalade sig då om Alliansregeringens utredares förslag. Han hade föreslagit att sex ”utan tillåtelse” (som han formulerad lagtexten) skulle vara straffbart. Det betyder att han drog gränsen mellan brott och icke brott på samma sätt som jag gjort i min ”skuggutredning” (Samtyckesutredningen) år 2008, men med en annan lagteknisk konstruktion. Det var förvirrande för remissinstanserna att hans förslag betecknades som ett nej till ”en ren samtyckesreglering”. Men det hjälpte regeringen, som i propositionen lättare kunde avfärda att de flesta remissinstanserna ville dra gränsen just efter om samtycke funnits eller saknats.

I dag har Socialdemokraterna öppnat för en samtyckesreglering. Det känns befriande och oerhört viktigt. Kvar är Moderaterna. Jag tror de kommer att inse att det handlar om att påverka attityderna till sex, precis som de förstod att deras motstånd mot sexköpslagen var fel; att det kan bli bevisproblem är inget skäl att utforma lagen fel. Lagstiftning är det medel politikerna har att ange vad som måste gälla, också på det här området.

Det är viktigt är vi nu inte fastnar i en långdragen debatt om hur vi ska göra med grovt oaktsamma fall. Vi har inte råd och tid att dra ut på frågan längre. Vi behöver en samtyckeslag NU.

Madeleine Leijonhufvud

Professor emerita i straffrätt