Enklare arbeten ska ge lägre lön

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Arbetsgivarna: LO:s låglönesatsningar är ett samhällsproblem

Enkla arbeten, som exempelvis kassörska, ska behålla låg lön. Det kräver arbetsgivarförbunden.

LO-förbunden kommer i avtalsförhandlingarna att driva så kallade låglönesatsningar på samma vis som i de senaste avtalsrörelserna. Man vill ytterligare minska löneskillnaderna mellan enklare och mer kvalificerade jobb. Eftersom fler kvinnor finns inom branscher med enklare jobb marknadsförs satsningarna som ”jämställdhetspotter”, trots att de inte gör skillnad på kvinnor och män.

LO:s låglönesatsningar motiveras med problem som inte finns och förvärrar samtidigt det verkliga problemet med ett stort utanförskap.

LO:s motiv är de påstått stora och ökande inkomstklyftorna. Verkligheten är den omvända. Sverige har tillsammans med Norge lägst löneskillnader bland OECD:s 34 medlemsländer.

Klyftorna i dagens Sverige handlar inte om löneskillnader mellan dem som arbetar. Klyftorna är i stället tydliga för de som står utanför, nämligen unga som vill arbeta men möts av jobb som kräver högre kvalifikationer än de har. Nyanlända flyktingar och de som vill tillbaka efter arbetslöshet eller sjukdom möts av samma svårigheter.

Deras möjligheter att få ett jobb motverkas av LO:s lönepolitik. En alltför utjämnad lönestruktur ökar utanförskapet på flera sätt.

Det första problemet är att många jobb aldrig skapas. Små skillnader i lön mellan enklare arbeten och mer kvalificerade gör att tjänster inte utvecklas som de skulle kunna. Eftersom dessa jobb är instegsjobb drabbar detta de svagaste på arbetsmarknaden.

Det bekymrar inte LO som inte vill ha enkla jobb i Sverige. Det syns i motståndet mot rut, mot lägre moms i tjänstesektorer, mot jobbskatteavdrag – och i kravet på låglönesatsningar.

Men jobb är alltid är bättre än utanförskap. Har man lämnat gymnasiet utan examen och en utbildning som efterfrågas är det bättre med ett jobb än att sysslolös driva runt på virtuella eller verkliga torg.

Det andra problemet är att löneutjämning medför höga ingångslöner. Det höjer trösklarna till arbete för dem som har något sämre förutsättningar att konkurrera om jobben. Vi måste hitta sätt att ge dessa potentiella medarbetare introduktionslöner, gärna kombinerat med utbildning.

Sysselsättningsgraden är klart lägre hos dem som bara har grundskola jämfört med dem som har gymnasial utbildning. Samtidigt är det i snitt samma kostnad för en arbetsgivare att anställa en person med gymnasieutbildning som en person utan. Då faller valet ofta på den gymnasieutbildade.

Det tredje problemet är att LO trots hög arbetslöshet prioriterar höga löneökningar för dem som har jobb. Särskilt märkligt blir det efter en ekonomisk kris där löntagare kom ut ur krisen med 5 procent högre reallöner.

Det fjärde problemet med en alltför utjämnad lönestruktur är att den utarmar drivkrafterna att arbeta, utvecklas och ta på sig mer kvalificerade uppgifter. Allt medan länder som Kina och Indien ökar sina marknadsandelar på just de kvalificerade jobb som Sverige borde ha bäst förutsättningar att ta till sig.

Vi behöver en förändrad syn på lönebildningen, men också att såväl inkomstskatter som tjänsteskatter anpassas så att fler kan få en lön som både ger en rimlig levnadsstandard och medför en lönekostnad för företagen som deras kunder är beredda att betala för.

För arbetsgivarförbunden som berörs av LO:s krav på låglönesatsningar:

Jonas Hagelqvist

Peter Jeppsson

Dag Klackenberg

Jonas Milton

Katarina Novák

Christer Ågren

Eva Östling Ollén

Publicerad: