ÅSIKT

Hur ska invandrare bli svenskar – utan oss?

Debattören: ”Svenskfabriken” fungerar inte – och kostar oss miljarder

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: Anne Ottosson, Susanne Walström
Grundproblemet är att en ”svenskfabrik” inte kan lösa den viktigaste delen – personliga relationer med ”vanliga” svenskar och tillgång till deras åsikter, erfarenheter – och framför allt kontaktnät. Du och jag måste helt enkelt bli en del av lösningen, skriver debattören.
DEBATT

DEBATT. I debatten om integration så eftersträvas, oavsett partifärg, en ”svenskfabrik” där vi kan stoppa in nyanlända invandrare och få ut anställningsbara personer med ”svenska värderingar” och perfekt svenska i tal och skrift.

Vi diskuterar gärna hur en sådan fabrik ska byggas men glömmer samtidigt den viktigaste frågan: är det över huvud taget möjligt att åstadkomma integration utan att involvera oss som är etablerade i samhället?

Förslagen är många kring hur myndigheter eller utbildningsinstanser ska genomföra förändringar och därigenom hitta lösningar för att få våra nyanlända både in i samhället och ut på arbetsmarknaden. Det är naturligtvis bekvämt att tro att någon av dessa aktörer ska lösa detta men risken är stor att vi lägger resurser och energi på system och lösningar som inte leder till några resultat.

Det finns två anledningar till att ”svenskfabriken” inte fungerar.

  1. Invandrare kan inte integrera sig själva – invandrare behöver din och min tid och inte våra pengar för att bli en del av samhället.

  2. Arbetsförmedlingen och andra myndigheter är inte tillräckligt bra på förändringsarbete och saknar den kultur och nyfikenhet som krävs för att fånga upp nya och mer effektiva arbetssätt.

Innehållet i dagens ”svenskfabrik” är undervisning i svenska språket och i samhällskunskap. Där finns även hjälp med att skriva ett CV och viss hjälp att hitta utbildningar och praktikplatser. Allt detta är givetvis viktiga faktorer för att nyanlända ska gå ifrån arbetslöshet till arbete. Men går det att lära sig värderingar i en skolbänk? Hur effektivt är det att lära sig svenska i en stor grupp nyanlända som alla kommer ifrån olika kulturer, regioner och utbildningsbakgrund?

Det finns stor förbättringspotential hos våra myndigheter och resultaten som ”fabriken” producerar i dag är inte tillräckligt bra. Men utifrån förutsättningarna som finns så är antagligen resultatet det vi kan förvänta oss.

Grundproblemet är att en ”fabrik” inte kan lösa den viktigaste delen – personliga relationer med ”vanliga” svenskar och tillgång till deras åsikter, erfarenheter – och framför allt kontaktnät. Du och jag måste helt enkelt bli en del av lösningen.

I SVT:s programserie ”Sveriges Bästa Arbetsförmedling” så medverkar jag som expert inom nyanländas väg till jobb.

För mig blev det tydligt att det finns ett stort motstånd mot att föra in nya metoder och arbetssätt. Processer och regelverket står i centrum – resultat räknat i personer i arbete är sekundärt.

Arbetsförmedlingen har i dag nästan 70 000 personer inskrivna i det som kallas för etableringen. Om vi misslyckas med etableringsuppdraget, det vill säga att dessa människor efter två år fortfarande inte arbetar, så får myndighetens motstånd till förändring stora ekonomiska konsekvenser.

Varje år som vi kan förkorta en enda nyanländ persons tid till arbete motsvaras av ett antal hundra tusen kronor för samhället – vi talar alltså om miljardbelopp för samhället.

70 000 personer ska ställas i relation till att vi faktiskt är 10 miljoner svenskar i vårt land. Om var 100:e svensk hade bestämt sig för att hjälpa en av dessa människor med språket, värderingar och kontaktnät så hade etableringen gått oändligt mycket snabbare.

För fem år sedan startade jag ett kvinnligt nätverk, WOW, som består av lika delar etablerade svenskar och invandrare. Idén handlar om att i stället för att några få personer ska hjälpa många invandrare så försöker vi bli många som ger lite av vår tid. Vi utgår ifrån en kvinnlig gemenskap, vi lär känna varandra på ett personligt plan och utifrån den relationen så har vi hittat en metod där vi kan hjälpa alla kvinnor till arbete, oavsett deras utbildningsbakgrund.

Förutom att engagera privatpersoner så är en viktig del av min lösning i att få nyanlända i jobb också att bygga personliga relationer med lokala företag. Jag träffar många företagsledare och styrelser som både vill och dessutom är beredda att investera både tid och pengar för att vara en del av lösningen. Givetvis finns det ett affärsintresse bakom samarbetet men det handlar också om ledarskap och känslan av att göra skillnad. Genom att en VD eller styrelse tydligt markerar att man vill vara en positiv kraft i samhället så skapar man också en framåtanda i organisationen.

Vi påminns dagligen om att förändringar börjar med oss själva och att vår röst och våra handlingar har betydelse inte bara för oss själva.

Vår egen rösträtt, frihetsrörelser världen över och nu senast #metoo-uppropen handlar alla om att stora samhällsförändringar kan åstadkommas genom att många individer arbetar tillsammans mot gemensamma mål.

Integration måste lösas på precis samma sätt som många av våra andra stora samhällsutmaningar – genom att hjälpas åt och att vi som är etablerade i samhället själva blir en del av lösningen.

Hur du som anställd, som företagsledare eller som privatperson agerar och bemöter en nyanländ person spelar en stor roll för hur vårt samhälle ska klara av den utmaning vi står inför.

Ingen förändra världen själv, men vi kan alla förändra världen för någon. När vi blir många som agerar därefter så kan vi lösa även integrationen.


Linda Törner, konsult och föreläsare inom integration


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Höj din röst – filma och skicka in din viktigaste valfråga 00:28
ARTIKELN HANDLAR OM