Varför ska transsexuella tyngas av absurd lag?

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Debattören: Jag valde bort min fortplantningsförmåga för att få bli en fungerande människa i Sverige

Med stolthet kallar vi Sverige för ett demokratiskt modernt land. Men att den kränkande lagen om könskorrigering står kvar återspeglar den underliggande mentaliteten och principerna som råder hos dagens politiker.
 

Personligen genomgick jag min könsbytesutredning under lagen från 1972, vilken reglerar könskorrigeringar än i dag. Som sjuttonåring var det för mig svårt att ta in de långsiktiga konsekvenserna av processen. Att ha biologiska barn är inte bara min mänskliga rättighet utan något jag alltid sett fram emot att få uppleva. Något jag fått välja bort för att juridiskt och praktiskt kunna bli en fungerande kvinna i systemet.
Att frysa ner könsceller i Sverige som transsexuell var då inte möjligt, vilket fick mig att forska kring vilka möjligheter som fanns tillgängliga. Jag hittade en klinik i Köpenhamn men ångrade mig på grund av den obehagliga men ändå komiska tanken på att gå till en spermabank.
Då levde jag fullt ut i min sociala roll som tjej och blev sedd och accepterad i min rätta roll. Men att stiga in i en spermabank och sätta mig i väntrummet som förmodligen skulle vara fullt av män tedde sig som en bisarr scen. Att dessutom behöva förklara min situation för en människa som eventuellt inte hade kompetens att hantera och förstå mig, var mer än vad min styrka på den tiden räckte till.
Jag hade inte heller de ekonomiska resurserna som tonåring för att genomföra den kostsamma åtgärden utomlands. Jag fick trösta mig själv genom att tro och hoppas på att nya rön i stamcellsforskningen en dag skulle öppna upp möjligheten för mig att bli förälder.
 

Att politikerna inte tar lagförslaget på allvar skickar ut det tydliga budskapet om var i samhällshierarkin vi är placerade. Det gräver ner oss till nya djup i den trappan. Den lagen späder dessutom på stigmatiseringen av vår grupp, som redan är mycket utsatt i dagens Sverige.
Med andra ord så färdas vi tillbaka i historien till en tid då handikappade, romer, funktionshindrade och homosexuella tvångssteriliserades/kastrerades.
 

Denna fråga rör mig djupt eftersom jag vill ha barn, men å andra sidan så kan jag även förstå att det finns de transsexuella individer som inte kan knyta an till känslan av tvångssteriliseringen eftersom de aktivt har valt att inte ha barn eller redan har.
Jag ser inte mig själv som tvångssteriliserad för att ingen med våld har tagit en sax och kastrerat mig. Men sedan tänker jag på hur många valmöjligheter som jag egentligen blev erbjuden.
I dag känner vi till de vetenskapliga grunderna till att man föds som transsexuell: i fosterstadiet fås en högre dos av östrogen i hjärnan. Det var alltså ett naturligt val för mig att genomgå könskorrigeringen.
För att få tillgång till behandlingen och råda bot på min transsexualism var jag tvungen att anpassa mig och leva upp till kraven. Jag valde bort min fortplantningsförmåga för att det var ett krav för att jag skulle få vara en fungerande människa i Sverige, vilket leder mig till frågan om varför valet om min fortplantningsförmåga ska ligga hos andra individer?
Varför ska en av de mest utsatta grupperna i samhället tyngas av ytterligare en sorg på grund av en absurd gammalmodig lag? Kraven för att adoptera är redan svåra att leva upp till, och med en transsexuell bakgrund i bagaget som ofta kan innehålla prostitution och själslig ohälsa blir chansen för vår grupp att skaffa barn minimal.
 

I den ideala behandlingen av transsexuella borde man inom sjukvården bli erbjuden valmöjligheten att få spara på sina könsceller innan man genomgår kastrering/steriliseringen. De svenska politikerna borde ansluta sig till den samhällsutveckling som pågår i andra länder i Europa där man kan byta juridisk könstillhörighet utan de kränkande kraven. Det borde även vara lagligt för transsexuella att spara sina könsceller. I så fall skulle Sverige kunna leva upp till påståendet att vi är ett demokratiskt världsledande land.

Vanessa Lopez

Publicerad: