Han skapade liv – till priset av andras

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Etikdoktor Axel Carlberg om Nobelutmärkelsens paradox: Behandlingen kräver att oräkneliga antal mänskliga embryon förstörs "i livets tjänst" – är de inte värda något?

Axel Carlberg, doktor i etik vid Lunds universitet.
Foto: Jan Nordén
Axel Carlberg, doktor i etik vid Lunds universitet.

Det är många som i dag vill med rätta dela Robert Edwards glädje över att ha tilldelats Nobelpriset i medicin. Jag tänker på alla miljontals barn som kommit till tack vare Edwards och Patrick Steptoes banbrytande arbete, men också på alla ofrivilligt barnlösa par som genom deras försorg fått ta emot livets stora gåva. Som relativt nybliven förälder anser jag att det inte finns en större glädje i livet än just detta: att bli mamma eller pappa.

Till vardags sysslar jag med etik och i mitt yrke är det ett tjänstefel att inte pröva mänskliga handlingar som gemene man anser vara självklara.

Vad kan det finnas för etiska skäl att i dag anmäla en reservation med risk att därmed bli utmålad till reaktionär festsabotör? Grundskälet, anser jag, är den stora paradoxen som ryms i utmärkelsen.

Edward hyllas för att ha ställt mänsklig kreativitet i livets tjänst. Paradoxen är att den behandling han uppfann har ett enormt högt pris, nämligen det oräkneliga antal mänskliga embryon som förstörts ”i livets tjänst”. Kan ett tidigt mänskligt embryo anses vara helt värdelöst, något som man kan använda i forsknings- eller behandlingssyfte utan etiska betänkligheter?

Tittar man på de lärdas reflektioner kring denna fråga kan man lugnt påstå att meningarna går isär. Samtidigt agerar man i dag som om svaret vore en självklarhet. Med historiskt perspektiv kan man konstatera att Edwards och Steptoes bidrag har lett till ett paradigmskifte i hur man betraktar mänskligt liv och medicinens syfte. I dag nöjer sig inte läkare med att bota, lindra och trösta patienter. I dag vill man också förändra, sortera och kreera mänskligt liv. Allt blir numera möjligt och öppet för debatt när det biologiska föräldraskapet relativiseras: från kloning till partenogenes.

Edward och Steptoes bidrag, som ur ett rent vetenskapligt perspektiv förtjänar att uppmärksammas, har öppnat etikens Pandoras ask. Konsekvensen har blivit att livet förtingligats och mist sin helighet. I glädjeyran finns det alltså all anledning att stanna upp och reflektera kring vart vi är på väg och vad utmärkelsen säger om hur vi uppfattar mänskligt liv.

Axel Carlberg,
doktor i etik vid Lunds universitet, författare till ”Patientens bästa”.

Publicerad: