ÅSIKT

Så hanterar du Irans grymhet, ministern

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Tre tips från Amnesty till nya handelsministern Ann Linde (S)

Foto: I dag träffade nya handelsministern Ann Linde Irans utrikesminister Mohammed Javad Zarif. Ett möte som öppnar för ännu en kamp för mänskliga rättigheter,skriver Amnestys svenske generalsekreterare Anna Lindenfors - och ger tre konkreta tips till ministern.

DEBATT. I dag besöker en stor iransk delegation Sverige. Sveriges utrikesminister är värd men den iranska delegationen ska även träffa Sveriges nya EU- och handelsminister Ann Linde. Nu när sanktioner mot Iran hävts är Iran mycket intresserat av handelsavtal med andra länder. Och för ett exportberoende land som Sverige öppnas en ny marknad som efterfrågar produkter och tjänster som svenska företag kan leverera.

Men situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran är lika allvarlig som den var innan sanktionerna hävdes.

Iran är ett land där myndigheterna kraftigt inskränker yttrandefriheten och griper och fängslar journalister, människorättsförsvarare, fackligt aktiva och andra oliktänkande på vaga grunder.

Tortyr och andra former av misshandel av fångar är vanligt. Människor utsätts för grymma bestraffningar, som berövande av synen, stympning och spöstraff. I vissa fall sker bestraffningen offentligt.

Iran är ett av de länderna i världen som avrättar flest människor, ofta efter bristfälliga rättegångar.

Kvinnor och medlemmar av etniska och religiösa minoriteter utsätts för omfattande diskriminering, både i lagstiftningen och i praktiken.

Stater har ett ansvar att använda sitt inflytande för att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna.

Den svenska regeringen antog en exportstrategi i september där det står att: “Kontakter och handel mellan människor och länder är bra och gynnar värden som demokrati, jämställdhet, mänskliga rättigheter och en bättre miljö. De länder som vi har handel med kan vi också föra dialog med.“

Men handel gynnar inte per automatik mänskliga rättigheter.

Sverige har haft handel med ett antal länder där situationen för de mänskliga rättigheterna på inget sätt kan påstås har blivit bättre: Saudiarabien och Kina är bara två exempel.

Att upprätthålla och stärka de mänskliga rättigheterna kräver hårt arbete, tid, resurser och mod. Däremot är det uppenbart att handel ger möjlighet till dialog.

Frågan är vad den svenska regeringen gör av den möjligheten, och vilken slags dialog som finns. Utan mer konkreta handlingsplaner finns det en uppenbar risk att “dialog” blir ett alibi för att underlätta handel utan att regeringen verkligen utnyttjar det inflytande som finns. 

Här kommer tre tips till handelsministern:

Komplettera exportstrategin med en systematisk plan för hur regeringen avser att använda sitt inflytande för att påverka länder och förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna. För att medborgare och civilsamhälle både i Sverige och i andra länder ska kunna hålla våra regeringar ansvariga är det viktigt med offentliga uttalanden om dialogen kring mänskliga rättigheter.

Kräv att svenska företag som ger sig in, eller redan befinner sig, på svåra marknader gör en konsekvensanalys av hur deras verksamhet kommer att påverka läget för de mänskliga rättigheterna i landet.

Hur kommer exempelvis telekombranschen förhålla sig till eventuella krav från en totalitär regim som vill ha tillgång till datatrafik för att kunna övervaka oppositionella?

Kan ett företag få licens i landet utan att betala mutor?

Hur kommer svenska företag förhålla sig till en lag som, om den träder i kraft i Iran, skulle göra det obligatoriskt för alla företag att rangordna arbetssökande så att män med barn anställs i första hand, därefter gifta män utan barn, och sedan gifta kvinnor med barn? 

Utöver att diskutera situationen för de mänskliga rättigheterna generellt, lyft enskilda fall i bilaterala samtal med länder som fängslar oliktänkande. Börja idag med Per Angerpristagaren Narges Mohammadi som den 19 maj dömdes till ytterligare 16 års fängelse. Nämn samvetsfången och fysikern Omid Kokabee som suttit fängslad sedan 2011 och nekas den specialistvård han behöver trots svår sjukdom.

Det är också värt att notera de positiva steg som tas i Iran. För bara en månad sedan släpptes konstnären Atena Farghadani fri efter internationella påtryckningar och avrättningen av några minderåriga ungdomar har skjutits upp efter omfattande kampanjer.

Det går att påverka. Vi vet att det finns krafter inom både civilsamhället och bland politiker i Iran som arbetar för att stärka de mänskliga rättigheterna.

Det gäller nu för den svenska regeringen att kombinera handelsfrämjande med ansvarstagande för mänskliga rättigheter. Vi vill se att den svenska regeringen lever upp till det man har sagt, stödjer de goda krafterna samt säkerställer en seriös dialog med Iran.

Anna Lindenfors, generalsekreterare, Amnesty International svenska sektionen

Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.