ÅSIKT

Så vill vi rusta upp miljonprogrammen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Åsa Romson (MP): Satsningen en förutsättning för social hållbarhet

När Miljöpartiet efter tre dagars tuffa diskussioner och mer än ett års samtal både inom och utanför partiet nu antagit ett nytt partiprogram och en ny arbetsmarknadspolitisk proposition kan jag inte känna annat än stolthet.

Med det nya partiprogrammet tar vi viktiga steg för att modernisera politiken och peka ut en riktning för vilken väg partiet ska ta de kommande åren.

Vi har nu tagit fram en politik för upprustning av förorternas miljonprogram. Detta är en central del av den gröna omställning vi står inför, men också en förutsättning för att skapa social hållbarhet och minska segregationen.

Här har kongressen slagit fast att klimatsmart upprustning är ett ansvar för hela samhället, som inte ska förutsätta kraftigt höjda hyror i miljonprogrammen.

Vi har tagit fram en ny skolpolitik, som fokuserar på att varje barns rätt till kunskap och utveckling. Politikens uppgift är inte att detaljstyra undervisningen i klassrummet, utan att ge förutsättningar för de verkliga experterna, lärarna, att göra sitt jobb på bästa sätt.

Vi har tagit fram en ny migrationspolitik som pekar ut en tydlig riktning för partiet. Vår vision är en värld där alla har rätt att flytta, med där ingen tvingas fly.

En rörelse måste ständigt förändras och uppdateras när det gäller metoder för att nå de mål man fastslagit. När Miljöpartiet bildades för 30 år sedan så var det för att föra in gröna perspektiv om hållbarhet, demokrati och mångfald i politiken. Den politik vi fastslagit på kongressen i helgen innebär en modernisering och en uppdatering av politiken, men grundvärdena är desamma.

En partikongress ska inte bestå av en samling människor som dyker upp för att applådera, de ska vara på plats för att medverka i en levande diskussion i viktiga frågor. De ska medverka i att fatta bra beslut.

I partiprogramsarbetet har tusentals människor deltagit. Alla medlemmar i partiet har bjudits in att delta i arbetet med programmet, men vi har även vänt oss till organisationer och folkrörelser utanför partiet.

Kongressombuden har i några fall valt att gå längre än de förslag som låg på bordet inför kongressen. Kongressen slog till exempel fast att vi måste se till att samhällets gemensamma resurser, som avsatts för skola, vård och omsorg, ska användas för att utveckla verksamheten och inte försvinna någon annanstans. Den som bedriver skola, vård eller omsorg ska göra det för att man vill ha så bra verksamhet som möjligt, inte för att tjäna pengar.

Det blev också tydligt att Miljöpartiet ska vara det parti som tydligast jobbar med frågor om livskvalitet balansen mellan arbete och fritid. Vi vill att fler ska få möjlighet att jobba, men där färre sliter ut sig.

Miljöpartiet arbetar nu med flera reformer för ett mänskligare arbetsliv, som att föräldrar ska få mer tid med sina barn, att arbetsgivare inte ska kunna stapla visstidsanställningar på varandra, ökade möjligheter för arbetstidsförkortning inom kvinnodominerade yrken, och att normalarbetstiden ska sänkas till 35 timmar.

Det finns partier där det beskrivs som ett problem att man tycker olika. I Miljöpartiet är det tvärtom. Det är när vi tillsammans träffas och diskuterar frågorna på djupet som vi fattar de bästa besluten.

Det engagemang kring frågor om livskvalitet, långsiktighet och kvaliteten i välfärden som kongressen fastslagit är knappast något som tynger oss i riksdagsarbetet. Detta engagemang gör oss starkare när vi nu utformar politiken som vi ska gå till val på.

Åsa Romson