ÅSIKT

Sluta göra tidigare dömda till miljonärer

Debattören: Rättstillämpningen är stötande, därför måste lagen ändras

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: Montage/TT
Ett frikännande sker bör däremot inte innebära tvåsiffriga miljonbelopp till de frikända, skriver Dennis Brinkeback
DEBATT

DEBATT. Är det rimligt att den svenska staten gör tidigare livstid- och fängelsedömda för mord till mångmiljonärer? Några av de mest kända av dessa är Joy Rahman, Kaj Linna och Esa Teittinen.

Joy Rahman dömdes till livstids fängelse efter prövning i flera instanser men fick (med röstsiffrorna 3–2) resning av Högsta domstolen i början av 2000-talet. Han frikändes och Justitiekanslern (JK) beviljade honom därefter ersättning med 10 miljoner kronor. Han hade suttit i fängelse i åtta år.

Kaj Linna dömdes 2004 av tingsrätten till livstids fängelse för mord. Domen fastställdes av hovrätten. 2016 beviljades han resning i Högsta domstolen varefter han frikändes av hovrätten. JK har beviljat honom ersättning efter 13 år i fängelse med 18 miljoner kronor.

Esa Teittinen dömdes 2010 till fängelse i 15 år för mord på en vän. Han beviljades resning i Högsta Domstolen och Svea hovrätt och han frikändes med siffrorna 3-2. Två nämndemän ansåg fortfarande att han var skyldig till mord.

Esa Teittinen har genom sin advokat yrkat ersättning med 25 miljoner kronor efter åtta år i fängelse.

Det som ligger till grund för JK:s ersättningar är lagen om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder (1998:714) där det stadgas om rätt till ersättning för den som avtjänat fängelsestraff och sedan blivit frikänd. Statens ersättning betalas genom JK och till grund för ersättningen storlek ligger JK:s bedömning och praxis.

Det gemensamma med dessa domar är att de åtalade har befunnits skyldiga i samtliga instanser.

Några gemensamma drag som lett fram till frikännande kan skönjas:

  • Fallen uppmärksammas under flera år i media och en advokat och journalist engagerar sig för resning och frikännande.

  • Flera resningsansökningar görs innan man lyckas få resning i Högsta Domstolen. Ofta ifrågasätts tidigare vittnesmål i domarna eller någon ny omständighet framförs.

  • Trots att många år gått sedan mordet så hittar polisen ingen annan gärningsman till morden och man kan anta att polisen anser att brottet är ”polisiärt löst”. Alltså även om bevisningen skull fallera så anser polisen att man har rätt gärningsman.

  • Det framgår i domarna att domstolen finner vissa omständigheter ”graverande” mot den tilltalade (Rahman) och i fallet Teittinen anser till och med två domare – efter resning – att han är skyldig.

Det är självklart så att de dömda ska frikännas efter resning om bevisningen inte längre anses tillräcklig för en fällande dom. Det är ju en bevisvärdering som görs så man får väl hoppas och utgå från att den nya bevisvärderingen är bättre än den som tidigare gjorts av flera instanser.

I media talas det ofta slarvigt om att de frikända är oskyldiga. Men det handlar ju om att de inte ska dömas eftersom bevisningen inte håller. Det behöver inte betyda att de är oskyldiga.

Att ett frikännande sker bör däremot inte innebära tvåsiffriga miljonbelopp till de frikända. Det kan ju då – när misstankarna kvarstår – innebära att staten betalar miljoner till mördare. En mycket stötande rättstillämpning.

Jag föreslår därför en lagändring som innebär att undantag från rätt till ersättning skall göras under vissa omständigheter, till exempel när misstankarna kvarstår och ingen annan gärningsman har framkommit.


Dennis Brinkeback, jurist


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Så här skriver du en debattartikel 00:33
ARTIKELN HANDLAR OM

Kaj Linna

Brott