ÅSIKT

Regeringen lät Saab gå under

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Regeringen har av ideologiska skäl valt att inte på något vis engagera sig för att behålla bilindustrin i Sverige.

Den svenska regeringen har valt att inte göra som sina kolleger i Europa och USA, att stötta sin bilindustri under den kris som branschen drabbades av 2008/09.

Regeringen har av ideologiska skäl valt att inte på något vis engagera sig för att behålla bilindustrin i Sverige. När det gäller Saab fällde ledande ministrar snabbt negativa kommentarer om företaget. Märkligt när man vid den tidpunkten borde ha försökt attrahera internationella investerare till företaget. Ja, till och med svenska investerare skrämdes bort vid den här perioden.

Att regeringen inte lyckats göra en egen analys av Saabs framtidsförutsättningar är märkligt. Man har lyssnat på förståsigpåare i medierna, som påstått att företaget har varit en förlustmaskin sedan urminnes tider.
 

Inget kan vara mer fel när man grundar sin analys på vilket resultat en avdelning inom en global biltillverkare presterar. För ägaren General Motors har det varit viktigt att placera vinsterna i länder med lägre skatt än Sverige. vinster. Saab som sällan sålt färre än 120 000 – 130 000 bilar har rimligtvis varit en hygglig affär.

Saab var dessutom aldrig bättre rustat med ett helt nytt modellprogram med en bredd som konkurerade med de främsta tillverkarna i världen.

Regeringen skapade ett stödpaket för bilindustrin 2009 som innehöll 28 miljarder kronor. Detta paket skulle senare visa sig enbart vara en stimulans för opinionen då förutsättningarna för industrin att ta del av stödmiljarderna var obefintliga. Med hängslen och livrem levererades cirka fem av de 28 miljarderna. Det fanns sannolikt aldrig någon seriös intention att pengarna skulle komma industrin till godo.
 

Nu finns det många som hyllar regeringens återhållsamhet i frågan och menar på att man har värnat skattebetalarnas pengar, detta är att skjuta sig i foten, nu kommer notan för detta, resultatet av denna märkliga politik kommer nu att kosta Sverige 15-20 miljarder i olika stimulanspaket i Västra Götalands-regionen med i förlängningen cirka 12 000 arbetstillfällen borta i spåren av Saabs konkurs. I Trollhättan kommer arbetslösheten inom kort att uppgå till cirka 25 procent, för att inte tala om allt mänskligt lidande för en mängd familjer som inte går att värdera i pengar.
 

Ingen reagerar när regeringen beslutar om nödlån till till exempel Irland på tio miljarder kronor, man känner väl till att man troligen inte kommer att få tillbaka mer än hälften av dessa miljarder. Jag har inte sett en kommentar eller protest emot denna rundhänta hantering av ”skattebetalarnas” pengar. Varför är vi så vaksamma mot stöd till vår egen industri? Man kan konstatera att ett stöd som sker utanför landets gränser skapar en obefintlig debatt trots att det är astronomiska summor som utdelas och som dessutom kommer att efterskänkas. Vi svälter oss själva och rosar andra, ett märkligt svenskt fenomen. Lika anmärkningsvärd är den totala avsaknad initiativ från oppositionen, med så många bollar på planen utan att Socialdemokraterna plockar upp en enda kan det inte vara svårt för alliansen att regera Sverige.
 

De som fortfarande tror på en framtid för Saab med denna utgångspunkt tror fel.

Licensavtal och varumärken är förverkade. Och vi kan bara konstatera vilken skada den industri passiva Alliansregeringen åstadkommit. Borg och Reinfeldt förespråkar ett servicesamhälle där vi ska städa åt varandra. Men hur ska vi skapa nya pengar att betala all service med?

Låt oss hoppas att medierna är lika effektiva i att bevaka statens kostnader för denna tragedi som de varit när det gällt att stödja regeringens inställning till att inte rädda Saab.

Helt klart kommer 2014 års valrörelse att kräva klarhet i regeringens ivriga inblandning och de märkliga turer som har omgivit Saab under de senaste två åren.

Lars Carlström