Öppna upp arkiven nu!
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-06-23
Bosse Schön: Säpo kan vägra lämna ut akter om krigsförbrytare
Trots att tusentals nazikrigsförbrytare flydde till Sverige har vi aldrig lämnat ut en enda av dem. Tvärtom. Hos oss blev ”naziimporten” fridlyst. Massmördare skyddades och blev med tiden svenska medborgare eller fick flyttbidrag så de kunde flyga till Argentina. Vi lät ogräset förbli orört. Sanningen från krigsåren hemligstämplades och begravdes i arkiven.
Inget fick störa Pippi Långstrumpidyllen.
I en av Säpos akter finns en artikel som en lat polis lagt dit. I artikeln, som publicerades i Stockholms Tidningen 15 maj 1963, erkänner nazisoldaten Elis Höglund att han mördat judar vid en massavrättning. Den ”pappslöjdande” polismannen borde givetvis ha gripit krigsförbrytaren Höglund. Nej, han satt i stället kvar och myste under sin korkek. När jag själv träffar Elis Höglund inser jag dock att han är felciterad. Han hade varit ögonvittne till en massavrättning - inte skjutit själv.
Kurt Lundin från Borås stred också i krigsförbrytar- organisationen Waffen-SS, Hitlersnazisternas egen armé. På julafton 1943 berättar han för Helsingborgspolisen om vidrigheter han varit med om. Han har sett SS-officerare slita judiska spädbarn i stycken och slänga likdelarna i ansiktet på mammorna. Polismannen ställer givetvis inte den självklara frågan ”har du själv mördat spädbarn?”
Sverige var himmelriket för krigsförbrytare. 1945 fanns 1 600 misstänkta krigsförbrytare internerade i sju svenska läger som snabbt upplöstes och internerna skingrades för vinden.
En var polischefen Evald Mikson som anklagades för massmord på judar i Estland. 1946 kom Stockholms rådhusrätt fram till att Mikson var krigsförbrytare. Men eftersom Mikson hotades av dödsstraff i Estland kunde han enligt svensk lag inte lämnas ut. I stället fick han permission att söka inresevisum hos den venezuelska legationen. Sedan skjutsade polisen honom till den norska gränsen. Men båten Rosita fick maskinproblem utanför Islands kust. Mikson blev kvar, träffade en isländska, fick tre barn och blev en respekterad medborgare som sponsrade fotbollslandslaget. 45 år senare spårades Mikson upp av Simon Wiesenthals ”nazijägare”. Efter diplomatiskt bråk mellan Israel och Island inleddes en undersökning 1993 men Evald Mikson dog en kort tid senare.
1989 och 1992 lämnade Wiesenthal Center in namnlistor till regeringen där de bad att få veta om krigsförbrytarna gömmer sig i Sverige. Både statsminister Ingvar Carlsson och justitieminister Gun Hellsvik, som visste att några av krigsförbrytarna levde i Sverige, viftade bort kraven med motiveringen att brotten ändå var för gamla. På en av listorna fanns nazisoldaten Karl Bodin från Karlstad som ”nazijägarna” anklagade för krigsförbrytelser när han var vakt i det norska koncentrationslägret Grini utanför Oslo. Jag vet att Karl Bodin arbetade för den tyska säkerhetstjänsten i Trondheim. Han tjänstgjorde på Missionshotellet som Gestapo förvandlat till en fruktad tortyrcentral. Efter kriget dömdes några av torterarna till döden men Karl Bodin, som torterar fyra motståndsmän, hann fly till Sverige. Misstankarna om krigsförbrytelser utreddes aldrig.
Min första bok om svenskarna som stred för Hitler vållade en internationell debatt när den kom strax före Förintelsenskonferensen i januari år 2 000.
Folkets Dagblad i Kina rapporterade om de blågula nazisoldaterna och planerna på att utrota Sveriges 8 000 judar. Debatten tvingade statsminister Göran Persson att lova att öppna alla arkiv. Han gav dessutom 20 miljoner till Vetenskapsrådet med uppgift att forska om Sveriges och enskilda svenskars förhållande till nazismen, Nazityskland och roll i Förintelse
I mars år 2003 fick vi en ny lag som gör i stort sett all information i Säpos arkiv, till och med 1948, offentlig men det innebär också att Säpo kan vägra lämna ut akter över krigsförbrytare som kom hit på 50-talet. Den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST) har fortfarande rätt att vägra lämna ut dokument som är yngre än 70 år vilket innebär att handlingar från andra världskriget förblir hemliga.
Historikern Mats Deland har utan framgång larmat regeringen. Luckorna innebär att historikerna bara delvis får svar på i vilken mån svenska myndigheter hjälpte krigsförbrytare att fly till Sverige. Och om svenska nazisoldater sköt judar.
Gör det du lovade Göran Persson: Öppna krigsarkiven nu!
Bosse Schön , journalist , tv-producent