ÅSIKT

”Så här kan skolmatten bli bättre”

DEBATT

Rose-Marie Isakson, förälder: ”Undervisningen ska ske mer sammanhållet än dagens individuella pedagogik”

Jag läser nyheterna att allt fler ungdomar går ut 9:an med betyget ”Icke Godkänt” i matematik. Något som också drabbat en av mina närstående.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Men hur många grundskoleelever är mogna nog att klara egna självstudier i matematik, som det ibland är frågan om? Jag som vuxen skulle ha mycket svårt för det.

Så här har jag upplevt den matematiska pedagogiken och dess följder:

Ambitionen är att undervisningen ska vara individuellt upplagd. Därför har man få gemensamma genomgångar. När eleverna kommer till ett nytt kapitel, och byter från t ex bråk till geometri, förväntas de genom självstudier läsa sig till hur man hanterar nya begrepp.

Läraren, som går runt och hjälper eleverna, måste därför tillbringa långa stunder hos varje hjälpbehövande för att förklara grundläggande metoder. De som "räcker upp handen” kan få vänta 30 minuter eller mer.

Under denna långa tid glömmer många bort vad de håller på med och tappar intresset. Detta upprepas varje lektion. Ett ineffektivt användande av knappa lärarresurser!

En annan pedagogisk grundbult är att inlärning inte får bli tråkig. Därför räknar man väldigt få tal för varje exempel.

Att summera ihop långa tal gör man bara på ett visst sätt i några exempel. Sedan ska man använda sig av en annan metod. Därefter en tredje metod ("framifrån med plus", "bakifrån med minus" etcetra). Detta ska stimulera det matematiska tänkandet, men hos vissa skapar det förvirring och osäkerhet. Man får inte tillfälle att nöta in ett uträkningssätt som man kan känna sig trygg med och behärskar.

Mitt förslag:

Inför gruppundervisning med två nivåer. En grundgrupp där syftet skall vara att eleverna uppnår godkänt (G). Man räknar betydligt fler tal för varje exempel, variationen av uträkningssätt minimeras.

Den andra gruppen kan kallas fördjupningsgrupp där man strävar efter högre betyg. I den gruppen prövas olika metoder för varje moment.

För båda grupperna gäller att undervisningen ska ske mer sammanhållet än dagens individuella pedagogik, som är mer personalkrävande än vad skolorna har resurser till att kunna förverkliga.

Det är väldigt individuellt hur vi människor kan ta till oss skriftliga anvisningar som vi förväntas studera på egen hand. Fler gemensamma muntliga genomgångar bör därför ske. Takten på genomgångarna kan man schemalägga efter studier om genomsnittlig inlärningstakt men också anpassa efter varje elevgrupps förutsättningar. Att några ligger före, och några efter i de moment som gås igenom kan man aldrig komma ifrån, och ska också vara ”tillåtet”. Syftet skall dock vara att varje gemensam genomgång skall vara till nytta för en så stor grupp av eleverna som möjligt. Då frigörs mer tid för läraren att sedan gå runt och hjälpa eleverna individuellt.

När jag försökt prata med sonens lärare om att han behöver nöta in de olika uträkningssätten med betydligt fler exempel, och att allt bara blir rörigt för honom när man skiftar uträkningsmetod så ofta som man gör, har jag inte fått någon respons. Det framhävs att den pedagogik som tillämpas är framtagen för att stimulera det matematiska tänkandet, och att gårdagens ”katederundervisning” därför framstår som ett skräckexempel.

Må så vara att dagens pedagogik passar en del, men det ökande antalet elever som får IG i matte talar sitt tydliga språk.

Rose-Marie Isakson

Debattör

Rose-Marie Isakson,

kanslist, Örebro.