Debatt

Jag röstar nej till nya EU-kommissionen

Malin Björk: Den präglas av låga klimatambitioner, abortmotstånd och högernationalism

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Foto: GETTY, JESSICA SEGERBERG
Därför tänker jag trycka på nej-knappen när EU-parlamentet i morgon röstar om kommissionen, skriver Malin Björk från Vänsterpartiet.

DEBATT. Den nya, tilltänkta EU-kommissionen präglas av låga klimatambitioner, abortmotstånd, högernationalism och en hög risk för intressekonflikter. Därför tänker jag trycka på nej-knappen när EU-parlamentet röstar om kommissionen.

I morgon röstar EU-parlamentet om den nya, föreslagna EU-kommissionen. Jag ser stora problem även med von der Leyens uppställning. Allvarligast ser jag på de bristande klimatambitionerna. I ett läge då flera lokala och nationella parlament förklarat klimatnödläge och miljontals engagerade medborgare kräver att vi politiker äntligen tar krafttag för att rädda planeten – då nöjer sig kommissionen med klimatmål som inte ens når upp till Parisavtalet.

Det är oerhört svagt. Von der Leyen har visserligen ökat ambitionerna kring klimatpolitiken efter att hon grillats av EU-parlamentet, men det räcker inte.

Därför blev jag besviken när den tilltänkta vice ordföranden och klimatkommissionären Frans Timmermans frågades ut av oss ledamöter i EU-parlamentets miljöutskott. Han kunde inte ens lova ett mål på 55 procents utsläppsminskningar till 2030 i den nya klimatlag han ska lägga fram inom de hundra första dagarna på sitt nya jobb. Detta trots att all vetenskap säger att vi måste nå minskningar på 65 procent. 

Det är också talande att Timmermans, vars personliga engagemang jag inte betvivlar, inte heller får några pengar alls knutna till sin post. Det gör honom till stor del bakbunden.

Det signalerar inte att kommissionen ser klimatpolitiken som ett av EU:s allra mest prioriterade områden, som det självklart borde vara. Tvärtom saknas helt garantier för att EU:s budget på allvar kommer att reformeras och inriktas på en rättvis klimatomställning. 

En annan stor brist i kommissionen är EU:s vanliga slagsida för näringslivets och storföretagens intressen på bekostnad av just klimatet, men också på bekostnad av arbetstagares rättigheter. I den nya kommissionen är den franska inremarknadskommissionären det tydligaste exemplet på detta.

Efter att Frankrikes första förslag på kommissionär fått nobben av EU-parlamentet på grund av misstänkt fiffel med EU-pengar, skickade Frankrike en ny, men minst lika olämplig kandidat – Thierry Breton. Genom att gå direkt från flera tunga poster inom såväl it- som tobaks- och försvarsindustrin till posten som EU-kommissionär med ansvar för just dessa frågor, är risken för intressekonflikter uppenbar. 

Här är det inte längre tal om svängdörrar mellan näringslivet och politiken. Bretons utnämning innebär snarare en direkt gräddfil för storföretagen in i den yttersta EU-makten.

Det borde inte vara tillåtet. Medborgare ska kunna lita på att politiker representerar deras intressen, inte storföretagens eller någon annans intressen. Breton har lovat att inte fatta beslut i frågor där han kan anses vara jävig, men som en fransk partigruppskamrat till mig påpekade i utskottsförhöret så skulle det till slut bli väldigt få frågor som Breton kan ägna sig åt, eftersom han haft tunga poster inom så många branscher.

Den nya kommissionen har också gjort stora eftergifter åt Europas flera högernationalistiska och konservativa regeringar och partier. Det syns inte minst i den grekiska kommissionären Margaritis Schinas ansvarsområde, att ”främja den europeiska livsstilen”.

Visserligen har titeln efter påtryckningar ändrats från att ”försvara den europeiska livsstilen” men de uppenbara problemen med titeln kvarstår; det är fortfarande en exkluderande högernationalistisk retorik. Man undrar så klart vad dom menas och vem som inkluderas i den så kallade europeiska livsstilen – och inför vilka denna livsstil ska främjas?

Den kroatiska kommissionären Dubravka Šuica har också hon fått en titel som osar grumlig högernationalism. Hon ska nämligen ansvara för ”demokrati och demografi”. Termen ”demografi” har på senare tid kidnappats av nationalister och syftar på Europas minskande (vita) befolkning och att detta problem måste lösas genom att vita kvinnor föder flera barn medan flyktingar och migranter ska hållas borta.

Šuica är dessutom en uttalad abortmotståndare. Som EU-parlamentariker röstade hon bland annat emot ett betänkande om grundläggande rättigheter eftersom det innehöll några meningar om sexuella och reproduktiva rättigheter.

Att en person som inte ens kan stå upp för kvinnors rätt till sina egna kroppar ska ansvara för “demokrati och demografi” är helt orimligt.

Vår egen svenska kommissionär Ylva Johansson är både erfaren och kompetent för sin nya roll som ansvarig för bland annat EU:s migrationspolitik.

Men att hon stöder EU:s skamliga flyktingavtal med Turkiet och än värre – det med Libyen, är inte ok.

EU kan inte förlägga ansvaret för flyktingpolitiken på en despot som Erdogan eller en konflikthärjad icke-stat som Libyen. Jag hade velat se att Ylva Johansson tydligt talade om en ändrad riktning, bort från murarnas politik och för ett öppet och humant Europa. 

Det är också värt att notera att frågor om rättsstatens grundläggande principer, något som särskilt Ungern och Polen motarbetat, har nedprioriterats. Detta ansvarsområde har gått från Timmermans till den betydligt svagare kommissionären Vera Juróva. Det är inte heller något jag kan ställa mig bakom.

Som vanligt är EU-parlamentets godkännande av EU-kommissionen en uppgörelse mellan de stora politiska grupperna – borgerliga EPP och S-gruppen S&D, och i viss mån även den liberala och den gröna gruppen.

Inför dagens omröstning har S-gruppen till exempel valt att se Schinas något ändrade titel som en viktig seger och i gengäld gått med på att godkänna Breton, trots den uppenbara risken för intressekonflikter som hans utnämning innebär.

Den sortens kohandel och maktspel tycker jag är ovärdig. Faktum kvarstår, denna kommission lever inte upp till vad dagens medborgare kan förvänta sig av EU, en av världens mest inflytelserika maktapparater och värsta utsläppare av växthusgaser.

I stället för ett stenhårt fokus på att ställa om till ekologiskt, ekonomiskt, och socialt hållbara samhällen får vi en lam klimatpolitik, ett business as usual där storföretagens intressen sätts i främsta rummet och ett häpnadsväckande tillmötesgående av EU:s mer högerauktoritära regeringar. Det här är inte min kommission.


Malin Björk, EU-parlamentariker (V)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Gå med i vår opinionspanel du också

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.

ARTIKELN HANDLAR OM