ÅSIKT

Vi är tusentals Josefin som lever med våldet

Debattören: Förövarna är männen som misshandlar – och samhället som låter det ske

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
I dokumentären ”Älska mig för den jag är” berättar Marie Nilsson om vad systern Josefin utsattes för. Vi är tusentals som levt och lever med våld, skriver Pia Eklund.
DEBATT

DEBATT. Vi är tusentals Josefin. Tusentals som levt och lever med våld. Vi, både offer och förövare, är dina grannar, dina kollegor och dina släktingar. Och de flesta förövare går fria och lever sina liv utan repressalier, medan vi som hamnar i deras väg får betala med vår hälsa, vår ekonomi och ibland med våra liv.

Förövarna är inte bara männen som misshandlar. Det är också samhället som låter det ske. Det är poliser som inte utreder brott, domstolar som inte dömer förövare, socialtjänster som kallar våldet för "konflikt". Och alla som tittar bort.

22 kvinnor dödades förra året av män som de haft en relation med visar Brå:s senaste rapport. Var femte kvinna utsätts någon gång i livet. Få anmäler men anmälningarna ökar.

Förra året anmäldes 13 400 fall av våld mot kvinnor. Samtidigt har antalet fällande domar minskat. Endast 148 män dömdes för grov kvinnofridskränkning 2017. Och trots att straffskalan går upp till sex års fängelse blir straffet för 90 procent av de som döms, mindre än ett år.

Många av oss drabbas av utmattningssyndrom eller posttraumatiskt stressyndrom och återhämtar oss aldrig. I en fiktiv fallstudie presenterad i SOU 2015:55 beräknas att kostnaden uppgår till mellan 6 och 10 miljoner kr i sjukskrivningar, samtalsstöd, polisutredningar, socialtjänstutredningar och rättegångar för varje familj där pappan misshandlar mamman. Och vi är tusentals familjer.

När politiker vill bekämpa våldet mot kvinnor så ger de ofta mer pengar till kvinnojourerna. Men kvinnojourer har varken makt eller ansvar att skydda oss och våra barn. Det är socialtjänsten, polisen och rättsväsendet. Och de saknar i dag tillräcklig kunskap.

För socionomer blev våld i nära relationer en obligatorisk kurs så sent som 2017! Många handläggare kallar våldet ”konflikter” i sina utredningar. Utredningar som sedan ligger till grund för domstolars beslut i vårdnadstvister.

Polis och socialtjänst hänvisar i dag våldsutsatta kvinnor till skyddade boenden. Där blir vi isolerade och får inte jobba eller träffa vänner. Våra barn måste lämna skola och förskola. Medan våra förövare stannar i våra hem och fortsätter sina liv som vanligt.

Det fysiska våldet börjar alltid med psykiskt våld. Det är så de bryter ner oss. Först när vi är svaga kan våldet trappas upp med knuffar, stryptag, sparkar och slag.

Ofta trappas misshandeln upp när vi är gravida. Men det är det bara synliga fysiska skador som leder till fällande domar. När vi polisanmäler fokuserar förhören bara på det fysiska våldet: ”Slog han dig med öppen hand eller knuten näve?”, ”var träffade slaget?”

Många av oss har barn som också tvingas leva med våldet. Men de ses inte som brottsoffer och ingen döms för brottet mot dem.

Och vid en separation tvingas de till fortsatt umgänge med förövaren. När vi försöker skydda våra barn så riskerar vi att förlora vårdnaden, något vi sett i flera uppmärksammade fall på senare tid.

Nu kräver vi förändring. På alla nivåer och i alla myndigheter som möter våldsutsatta kvinnor och barn. Vi kräver kompetenshöjning, resurser och skydd, skärpta lagar och straff och vi kräver ett barnperspektiv på riktigt. För ingen ska behöva leva med våld, varken kvinnor eller barn.

Och du, som är anhörig, vän, granne, kollega eller medmänniska; du kan göra skillnad! Våga fråga. Erbjud er hjälp. Ta ställning. Vi behöver er.


Pia Eklund, företrädare för Vi bryter tystnaden


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

ARTIKELN HANDLAR OM