ÅSIKT

Succéseriens dystra kvinnosyn redan här

Debattörerna: Förbjud surrogatmödraskap, det är en oetisk mångmiljardindustri

Foto: Take Five/Hulu, Johnér
Serien ”The handmaids tale” med Elisabeth Moss går just nu att se på HBO och visar en värld där kvinnor förslavas och blir till livmödrar. Debattörerna menar dock att den dystopi som serien skildrar redan existerar. ”Handeln med kvinnors reproduktiva förmåga och organ är redan en mångmiljardindustri och går under namnet surrogatmödraskap.” skriver de.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. Framtidsdystopin ”The handmaid’s tale” är tv-serien på allas läppar. Serien är baserad på Margaret Atwoods kända bok ”Tjänarinnans berättelse ”från 1985, och skildrar en totalitär värld där fertila kvinnor förslavas och blir ”livmödrar” åt den härskande klassen.

Serien har tolkats som en ”hårresande feministisk dystopi”, och ett framtidsscenario inte långt borta.

Något som skulle kunna hända om vi inte är vaksamma på utvecklingen kring kvinnors reproduktiva rättigheter.

Men faktum är att den dystopi som serien skildrar redan existerar. Handeln med kvinnors reproduktiva förmåga och organ är redan en mångmiljardindustri och går under namnet surrogatmödraskap.

Surrogatmödraskap innebär att en kvinna blir gravid, bär och föder ett barn åt någon annan, för att sedan lämna det ifrån sig. Beställarna är ofta välbeställda par och individer i västländer, medan surrogatmödrarna är fattiga kvinnor i Asien, Östeuropa, Latinamerika och USA.

På senare år har allt fler larmrapporter kommit om babyfabriker, surrogatmödrar som exploaterats och barn som övergetts. De medicinska och psykologiska skaderiskerna är väldokumenterade och risken för att kvinnor utnyttjas har blivit omöjlig att blunda för. Dessutom har surrogatmödrar och barn som kommit till genom surrogatmödraskap själva börjat tala ut mot handeln.

Den internationella trenden är att allt fler länder förbjuder handeln med graviditeter. Länder som tidigare varit surrogatdestinationer, däribland Thailand och Indien, har nu börjat skydda kvinnorna genom att införa förbud mot internationella surrogatarrangemang.

EU har i två resolutioner slagit fast att surrogatmödraskap är en form av handel med kvinnors reproduktiva organ och bör förbjudas. Liknande initiativ har nyligen framförts till FN.

I Sverige har frågan nyligen undersökts i en statlig utredning. Utredningen kom fram till att riskerna med surrogatmödraskap är allt för stora för att det ska kunna tillåtas i svensk vård.

Det finns uppenbara risker för handel och kommersialisering av kvinnors kroppar, och risken för psykisk press och påtryckningar för att kvinnor ska ställa upp som surrogatmödrar är uppenbar.

Förutom att tydligt slå fast att surrogatmödraskap inte kan tillåtas i Sverige efterfrågar utredningen informationsinsatser för att motverka att svenskar åker utomlands för att ingå surrogatarrangemang.

Svenskar som överväger att beställa barn genom surrogatmödraskap måste få vetskap om den bakomliggande industrin och riskerna för surrogatmamman och barnet, därför är informationsinsatserna en nödvändig insats.

Men trots att ett år har gått sedan utredningen la fram sitt betänkande har ännu ingen kampanj av detta slag synts till.

Det kommer också att krävas mer än information för att motverka efterfrågan på surrogatmödraskap. När det handlar om grundläggande frågor som handel med kvinnor och barn så väljer en rättsstat att visa vad som gäller genom sitt ordinarie system, det vill säga genom lagstiftning.

Kvinnor är lika mycket värda i alla länder. Svenskar ska varken göra sig skyldiga till utnyttjande av kvinnors reproduktiva organ inom landets gränser, eller utanför.

Om Sverige ska behålla sitt höga anseende i fråga om barns och kvinnors rättigheter krävs att regeringen skyndsamt inför ett förbud för svenskar att handla med surrogatmödraskap, oavsett var det sker.

Skillnaden mot ”The handmaid’s tale” är att det här inte är en tv-serie eller bok, det här är på riktigt. Det är dags för den feministiska regeringen att bekänna färg.


Clara Berglund, generalsekreterare Sveriges Kvinnolobby
Gerda Christenson, Kvinnofronten
Ingela Heimann, ordförande Sveriges Kvinnliga Läkares Förening
Zozan Inci, ordförande Riksorganisationen för Kvinno- och tjejjourer i Sverige, Roks
Heidi Lampinen, ordförande Unga S-Kvinnor Rebella
Ewa Larsson, ordförande Gröna Kvinnor
Henrik Malmrot, ordförande Ung Vänster​
Gita Rajan, stiftare för Wonsa
Nora Weintraub, ordförande Stockholms FN-förening


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.