Debatt

Vi muslimer kämpar också för yttrandefrihet

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Nalin Pekgul: Att kunna kritisera islam ett måste i kampen mot muslimsk intolerans

Foto: Foto: AP
En iransk student protesterar mot regimens våld mot demonstranter.

Den franske upplysningsfilosofen Voltaire sa: Jag delar inte er åsikt, men jag är beredd att gå i döden för att försvara er rätt att hävda den. På den grunden har jag försvarat Lars Vilks när jag har haft tuffa diskussioner med mina släktingar, vänner och grannar i Tensta under mer än två års tid.

Till min mamma och alla andra som kräver att man ska ta särskild hänsyn till muslimerna måste jag tyvärr säga att detta är ett orimligt krav i en sekulariserad stat. Däremot kan man diskutera om det är lämpligt att såra så många människor. Vad kan avsikten vara som gör att detta pris är värt att betala? Min mamma representerar inte makten i detta samhälle. Hon förespråkar inte några våldsamma metoder för att uppnå suspekta mål.

Jag vill också klargöra att jag fördömer alla krafter som med hot och våld vill begränsa människors yttrandefrihet. Lars Vilks ska självklart få allt stöd och skydd som han behöver och inte behöva skydda sig med en yxa.

Fram till i går trodde jag att Lars Vilks var okänslig och inte hade någon annan agenda än att driva med religionen. Jag förstod inte vad han ville uppnå med detta, men så långt hade jag inga invändningar.

Men när han i en debatt i radions Studio Ett talar om för mig att vi muslimer behandlas som små barn och behöver uppfostras i demokrati går han över en gräns. Det här är precis vad de vita sa om den svarta befolkningen i Sydafrika under apartheid.

Min familj – som flydde till Sverige för demokrati och yttrandefrihet – ska alltså läras upp av Lars Vilks. Minnet av alla de tusentals muslimer som har offrat sitt liv för demokrati och yttrandefrihet skändas.

I Europa har varken medier eller politiker hittills visat något större intresse av att involvera de europeiska muslimerna i kampen för yttrandefriheten. De föredrar att vända sig till religiösa ledare som gör anspråk på att företräda alla muslimer.

Ett exempel på detta var när den förre brittiske premiärministern Tony Blair försökte driva igenom ett lagförslag som skulle jämställa religion med ras när det gäller hatbrott. Lagförslaget stoppades till sist av lorderna i överhuset. Detta hände före parlamentsvalet i maj 2005.

Efter valet skrev inrikesministern ett brev till ledarna för de muslimska samfunden och bad om ursäkt för att lagändringen inte antogs, men lovade samtidigt att driva frågan vidare.

Lagförslaget gav upphov till en debatt i England om identitet och religion. I boken Free Expression is no offence har brittiska PEN-klubbens ordförande Lisa Appignanesi samlat texter i ämnet från en rad kända intellektuella.

Utgångspunkten för författarna är att yttrandefriheten försvarar individens rättigheter.


Frågan är: kränker man en människa om man kritiserar hennes religion?

Är religiös tillhörighet en identitet jämförbar med etnicitet? frågar sig bland andra författaren Monica Ali. Hon kommer fram till att det är viktigt att göra en åtskillnad mellan tron och den som tror.

Jag håller med om detta. Hatiska uttalanden om judar eller svarta kränker individen. Man har ingen möjlighet att komma undan eftersom det är en grupptillhörighet man själv inte kan välja.

Kränkande uttalanden mot kristna eller muslimer, däremot, riktas mot ett religiöst samfund. Som individ kan jag välja att stå utanför. Även om många människor identifierar sig med sin religion är religion ändå åsikter.

Om religionen är mer än en privat angelägenhet, vilket det blir när de religiösa samfunden hävdar att den ska ha en plats i samhället, måste åsikterna kunna ifrågasättas i en öppen debatt.

Religiösa samfund, vare sig de är muslimska eller kristna, är hierarkiskt uppbyggda och ledarna är ovana att möta kritik, skriver författaren Moris Farhi. Försvar för yttrandefriheten är viktig även ur denna aspekt, nämligen som ett medel att stärka individernas ställning inom de religiösa samfunden.

Vi muslimer i Sverige och Europa behöver därför yttrandefriheten för att försvara oss mot muslimsk intolerans och mot de religiösa ledarnas anspråk på makt.

Nalin Pekgul