Därför röstar jag emot partilinjen i uranfrågan

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Eva Selin Lindgren (C): Vem ansvarar att uranet inte hamnar i terroristgruppers händer?

Uranbrytningen är startpunkten på både kärnkraft och kärnvapen.

Brytningen av uran har också medfört mycket svåra miljöproblem under långa tider genom att radioaktiva ämnen frigörs som kommer in i näringskedjorna, i vattendrag och jordar. Problem som till största delen drabbat glesbefolkade områden där befolkningen haft små möjligheter att protestera. Detta gäller i såväl I- som U-länder.

Uranbrytningen är förutsättningen för både kärnkraft och kärnvapen. Energiutlösningen bygger på samma process, nämligen klyvningen av en atomkärna i två lättare atomslag. I kärnreaktorer kan processen kontrolleras men i ett kärnvapen utlöses energin momentant.

Det uran som är av betydelse är dels uran-235, som användes i Hiroshimabomben, och dels den tyngre uran-238 som det finns mest av i naturligt uran. I en kärnreaktor omvandlas uran-238 till plutonium-239. Nagasakibomben var en plutoniumbomb.

Idag finns stora mängder uran-235 och plutonium-239 både i civila och militära förråd, och det finns även mycket plutonium i det radioaktiva kärnavfallet. Plutoniet – som huvudsakligen finns i anslutning till civila anläggningar – sönderfaller mycket långsamt. Förekomsten av plutonium är en av huvudanledningarna till att det högaktiva kärnavfallet behöver förvaras säkert och oåtkomligt under många tusen år. Och problemet med att skydda oss och kommande generationer från kärnavfallet är ännu inte löst, trots att man vetat om problematiken i mer än sextio år! Detta är den obekväma sanning som branschen och intressenterna inte vill tala om.

Nya dokument visar att de fem nyaste ”kärnvapenländerna” Israel, Kina, Indien, Pakistan och Nordkorea alla har plutoniumbomber. I flera rapporter – alltifrån 70-talet till våra dagar – sägs att det största hotet mot våra samhällen kommer från terroristgrupper som stulit eller köpt bombmaterialet. Därför är min fråga till dem som vill prospektera, bryta och sälja uran: Vilket ansvar tar ni för att uranet eller plutoniet inte någonsin skall hamna i fel händer.

Eva Selin Lindgren,
riksdagsledamot (C)

ARTIKELN HANDLAR OM

Politik