ÅSIKT

Äldre duger bara som röstboskap

Debattören: Inget parti verkar vilja ta till vara på vår seniora erfarenhet

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: Per-Olof Sännås, TT
Men i Sverige anses pensionärerna ha gjort sitt. De bör därför lämna plats åt yngre. Få tycks ha förstått att det inte är åldrandet som är problemet utan vår förlegade syn på åldrandet. Den politiska ålderismen är ett faktum, skriver debattören.
DEBATT

DEBATT. Drygt var fjärde väljare i Sverige har fyllt 65 år, det vill säga cirka två miljoner personer. Skulle landets 65-plussare få samma representation i riksdagen som i väljarkåren, skulle ett 90-tal av de 349 ledamöterna komma från den åldersgrupp som har flest levnadsår och störst erfarenhet, men endast ett tiotal av ledamöterna har uppnått den åldern. Och inför höstens val är risken stor att det blir än sämre resultat.

I Malmö kommun till exempel, har 51 000, drygt 21 procent av väljarna, fyllt 65 år. Men ingen av riksdagskandidaterna på Socialdemokraternas lista är 65 år eller äldre. Så förhåller det sig också med Socialdemokraterna i Norrbotten, Skåne läns södra, Västmanland och Gotlands län.

Varför är det så i det största riksdagspartiet? Trots att pensionärer är en viktig och relativt lojal väljargrupp för Socialdemokraterna. Dessutom innehar partiet redan i dag en jumboplats när det handlar om andelen 65-plussare i den egna riksdagsgruppen.

Ibland hävdas att äldres kraftiga underrepresentation i riksdagen beror på att de inte vill kandidera. Det tror jag är fel. Orsaken är i stället partiernas ointresse, även om 15,8 procent av det nominerade kandidaterna till höstens val är 65 år eller äldre. Men de placeras oftast på platser som inte ger något mandat – om de inte förmår personkryssa sig förbi övriga på listan.

Kvotering av kvinnor och unga går före erfarenhet och förvärvad klokskap hos äldre. Om fördelningen 40–60 procent mellan kvinnor och män är ett acceptabelt mått på jämställdhet så tycks både Alliansen och de rödgröna uppnå målet bland de nominerade inför höstens val medan Sverigedemokraterna har en bit kvar. Och när det kommer till de politiska ungdomsförbunden så brukar de antingen kräva kvotering av yngre eller höga placeringar på listan. Att det ändå kan råda brist på kandidater i åldrarna 18–29 år är inte svårt att förstå.

Studier, bilda familj, starta en yrkeskarriär etcetera lämnar inte mycket tid och kraft över för sena sammanträden. Så i stället satsar partierna på 30–49 åringar. Men ingen verkar ha tänkt på att en mångfald av generationer vore det optimala.

Den uteblivna satsningen på äldre kandidater är svårt att förstå. Många får tid över när barnen är utflugna och alla vill inte mata duvor eller spela golf.

Men i Sverige anses pensionärerna ha gjort sitt. De bör därför lämna plats åt yngre. Få tycks ha förstått att det inte är åldrandet som är problemet utan vår förlegade syn på åldrandet. Den politiska ålderismen är ett faktum.

I årets valrörelse bjuds pensionärerna på ett fyrverkeri av löften för att fånga deras röster. Men inget parti tycks på allvar mena att den seniora erfarenheten är värd att ta tillvara i Sveriges riksdag. Och dessvärre tyder mycket på att avsaknaden av politiskt engagemang för äldrepolitiska frågor beror på den kraftiga underrepresentationen av äldre. Något som våra riksdagspolitiker borde fundera närmare över.

Vi äldre är mer än bara röstboskap.


Jöran Rubensson, tidigare ordförande i Sveriges Pensionärers Riksförbund, SPRF och expert i utredningen om Nationell kvalitetsplan för äldreomsorgen.


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Så här skriver du en debattartikel 00:33