ÅSIKT

Sänkt skatt viktigare än vänsterns feminism

Debattören: Utsatta gruppers rättigheter förutsätter ekonomisk frihet

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: URBAN ANDERSSON
Att göra sin grupptillhörighet till främsta attribut – eller driva frågor som påstås främja förtryckta grupper – har blivit ett sätt att försörja sig på andras pengar, skriver Siri Steijer.
DEBATT

DEBATT. I Sverige betalar medelinkomsttagare 54 procent i skatt och vi har världens högsta marginalskatter över 70 procent. Staten tar alltså mer än vi får behålla och svenskarna är därmed oroväckande svaga i förhållande till den politiska makten.

Trots detta gick Socialdemokraterna och Vänsterpartiet till val på att anklaga borgerligheten för att vilja låta människor behålla sina egna pengar. De beskyller högern för att premiera de rika – på utsatta gruppers bekostnad, och inte bara i fördelningspolitiska frågor.

Häromdagen försökte Jonas Sjöstedt brunmåla Timbro, med anklagelser om att vi prioriterar skattesänkningar framför antirasism, hbtq-frågor och feminism. Det är en falsk dikotomi eftersom utsatta gruppers rättigheter förutsätter ekonomisk frihet.

Liberalismens grundläggande värdering är att alla – oavsett kön, etnicitet, ekonomi eller sexuell läggning – ska åtnjuta samma rättigheter och stå lika inför lagen. Att äganderätten är central beror bland annat på att ingenting fördelar makt lika effektivt och rättvist som kapitalism på en fri marknad.

Det verkliga hotet är därför vänsterns försök att, med identitetspolitik och en förment omsorg om de fattiga som förevändning, avskaffa äganderätten. Många i vänstern ogillar säkert kränkningar av kvinnor och minoriteter, men när de fått välja mellan utsatta människors rättigheter och socialism har de alltid valt socialism.

När ekonomisk makt, enligt den socialistiska modellen, centraliseras till våldsmonopolet är det alltid på bekostnad av individens självständighet. Ju mer staten äger i förhållande till medborgarna, desto enklare kan människor tvingas in i makthavarnas politiska projekt.

Det kan, som i dag, vara identitetspolitiska korståg där politiker vill rangordna människor utifrån etnicitet, hudfärg och kön för att sedan räkna ut vilka lagstadgade privilegier de bör åtnjuta i förhållande till andra.

Under förra mandatperioden resulterade det bland annat i förslaget om lagstadgad kvotering av kvinnor till börsbolagens styrelser. Vänsterregeringen ville alltså ge en gräddfil till högre positioner i samhället villkorat av kön. Samma världsbild motiverar de statliga bidrag som betalas ut till organisationer utifrån religion, etnicitet, sexuell läggning och kön.

Att göra sin grupptillhörighet till främsta attribut – eller driva frågor som påstås främja förtryckta grupper – har blivit ett sätt att försörja sig på andras pengar. Det är inte feminism eller antirasism utan diskriminering, som lika gärna kan slå tillbaka mot de grupper som från början var tänkta att premieras.   

För vänstern är äganderätten en symbol för ojämlikhet, men i verkligheten har ingenting hjälpt människor ur fattigdom och förtryck lika framgångsrikt som den. Där det finns människor kommer det alltid att finnas hierarkier, frågan är bara hur vi kan avancera i dem.

Pengar är neutrala, de bryr sig varken om etnicitet, religion eller kön – och är därför det kanske bästa instrumentet för frihet som människan någonsin uppfunnit.

I vänsterns samhälle blir valutan de attribut, åsikter och preferenser som makthavarna råkar föredra. Där planeras positioner av politiker och byråkrater – exempelvis genom kvotering. Vänsterns samhälle förutsätter därför homogenitet, eftersom medborgarna måste förlika sig med maktens värderingar för att göra karriär eller alls få mat på bordet. Att vänstern lyckats göra sig till en galjonsfigur för mångfald är därför högst ironiskt.

Ingen frihet går att skilja från ekonomisk frihet. Den som är beroende av statens godkännande för sin trygghet och försörjning får svårt att öppet förhålla sig kritisk och självständig till makten. Därför måste äganderätten – genom sänkta skatter – prioriteras över annat. Bara så kan vi begränsa statens makt över hur vi får se ut, vad vi får tycka eller vem vi får älska.


Siri Steijer, programansvarig för arbetsmarknadsfrågor på Timbro


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Läs hela debatten här

Så här skriver du en debattartikel 00:33
ARTIKELN HANDLAR OM