ÅSIKT

Vi har en skyldighet att kriminalisera droger

Replik från jurister om svensk narkotikapolitik

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Debattinlägget framstår som ett rent politiskt ställningstagande för det debattörerna kallar en human och pragmatisk narkotikapolitik, skriver debattörerna.

REPLIK. Den 30 januari 2019 argumenterade advokat Sargon De Basso och 17 andra jurister för en legalisering av bruket av alla narkotikaklassade droger, dvs allt från cannabis till heroin.

Argumenten är allmänt hållna och har sedan länge framförts av intresseorganisationer som lobbat för en legalisering av narkotikabruk.

Man blandar samman grava missbrukare och ”rekreationsknarkare”, och konsekvensen blir en laglig möjlighet för de senares önskan om att få använda narkotika fritt.

Avsikten med att samla jurister bakom ett budskap får antas vara att ge det viss tyngd genom sakkunskap och juridisk argumentation.

Men debattinlägget kom i stället att framstå som ett rent politiskt ställningstagande för det debattörerna kallar en human och pragmatisk narkotikapolitik.

Begreppet ”humanism” saknar en legal definition. Begreppet saknar alltså juridisk betydelse och anknytning. Begreppet ”mänskliga rättigheter” däremot är konkret och har sin motsvarighet inom juridiken. Begreppet regleras närmare i nio globala konventioner gällande allt från rasdiskriminering till rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Mänskliga rättigheter är lagligt bindande minimistandarder.

Just narkotika omnämns i Barnkonventionens artikel 33 enligt vilken alla stater har en skyldighet att skydda barn mot att utsättas för narkotikabruk och hantering. Artikeln hänvisar även till FN:s tre Narkotikakonventioner enligt vilka endast medicinskt bruk av narkotika är tillåten.

Sverige har alltså åtagit sig att kriminalisera eget bruk av narkotika, som inte är ordinerad av läkare.

Missbrukare är i behov av vård, men hindrar rättsprocessen verkligen en vårdinsats? Naturligtvis inte. Domstolen använder ett regelverk som medger att det döms ut en vårdpåföljd och i vissa fall till och med en mycket omfattande vårdinsats med inledande vistelse på behandlingshem som därefter ska följas upp inom öppenvården.

Den typen av straff sker i samarbete med kommunernas socialtjänst och Kriminalvårdens frivård.

Vi håller med om att sjukvårdens och socialtjänstens insatser kan och bör utvecklas för dem som är inne i ett aktivt missbruk. Men det finns inte någon anledning att befara att polisens arbete mot narkotika tar resurser från vården.

Det finns inte heller stöd för slutsatsen att kriminaliseringen (där ett måttligt bötesstraff är påföljden) skulle stå i vägen för att nå och vårda missbrukare.

Tvärtom menar vi att lagstiftningen kan ge verktyg för att upptäcka och nå människor som annars riskerar att fara illa av missbruk. Den fungerar också som en norm och vägledning för vad som är accepterat av samhället och vad som inte är det.

Samhället står inför allvarliga utmaningar men att avkriminalisera narkotikabruk vore som att försöka rädda ett sjunkande skepp genom att kapa masten. Det är emellertid inte mastens tyngd som utgör hotet mot skeppet utan alla läckor i skrovet.


Enar Bostedt, advokat
Linda Bostedt, advokat
Jan Erik Jonasson, advokat
Bo Karlsson, advokat
Jens Nyström, advokat
Helena Swahn, jurist
Stephan Dahlgren, jurist och fd chef för Child Protection UNICEF
Johan Huovinen, Rådgivare OSCE


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Artikeln är en replik. Läs hela debatten här:

ARTIKELN HANDLAR OM