ÅSIKT

Ett tiggeriförbud är en farlig väg att gå

Debattören: Debatten visar vilka krafter som sätter agendan i Sverige just nu

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Ett tiggeriförbud osynliggör fattigdomen för våra svenska ögon – men fattigdomen kvarstår, skriver Semanur Taskin
DEBATT

DEBATT. Inför valet 2014 gick Sverigedemokraterna i bräschen och genomförde stora reklamkampanjer under parollen ”Förbjud det organiserade tiggeriet”. Det var få som applåderade, och få som anslöt sig till ledet då. Inte så mycket har egentligen förändrats i frågan sedan dess. Inga makabra avslöjanden av kriminella ligor eller nätverk.

Ändå ansluter sig fler och fler till ledet. Ett av de partier som inte var sena med att ansluta sig var Moderaterna som röstade igenom ett förslag på ett nationellt tiggeriförbud. Nu ges det signaler om att även Socialdemokraterna rustar i frågan.

Att fler ansluter trots oförändrade omständigheter är en skrämmande utveckling. Det säger en del om vilka krafter det är som sakta men säkert sätter agendan i Europa – och i Sverige. Vilka sätt att se på våra medmänniskor i nöd som sakta sipprar igenom vårt tankesystem.

Ett av de argument som frekvent används är att de EU-migranter som tigger inte är intresserade av att arbeta i till exempel Rumänien, så länge de tjänar bättre på att tigga på våra gator.

Det är en myt. Enligt en norsk forskningsstudie, som är den största i sitt slag där över 1 200 tiggande EU-migranter intervjuats, svarar en uteslutande majoritet att de hellre arbetar än tigger om möjligheten fanns.

Därefter har vi argumentet att tiggeriet är organiserat. Och, ja, det stämmer faktiskt. Tiggeriet är i många fall organiserat. Men organisering är per definition inte detsamma som kriminell organisering.

Forskningsstudien, likväl som organisationer som till exempel Stadsmissionen som jobbar nära EU-migranter, fastslår att det ofta rör sig om informella samarbeten mellan människor som redan känner varandra.
Visst förekommer kriminell organisering, utnyttjande och människohandel. Det gäller dock att särskilja på regel och undantag – och regeln är att inte kriminell organisering, enligt forskningsstudien.

”Tiggeri inte är lösningen på fattigdom” heter det allt oftare. Min fråga blir då: Kan vi i så fall diskutera lösningen på fattigdom i samma utsträckning som tiggeriförbud, kära partier?

Uppenbarligen är inte heller tiggeriförbud en lösning på fattigdomen eller den strukturella utsattheten många (i synnerhet romer) står inför i sina hemländer. Tvärtom, förbud osynliggör fattigdomen för våra svenska ögon – men fattigdomen kvarstår.

Vad de som argumenterar för ett tiggeriförbud också missar är att alla de människor i Sverige som på ett eller annat vis hjälper sina medmänniskor i nöd genom ett hej, ett eftertraktat leende, pantburkar, kläder eller en slant inte gör det för att per definition lösa fattigdomen i Rumänien.

De gör det av ren och skär medmänsklighet.

Denna medmänsklighet är avgörande i det Europa där allt mer kalla vindar blåser. Ett tiggeriförbud (en kriminalisering av människor i nöd) skulle vara en farlig indikation på vart vi är på väg. Vi kan inte låta denna förbudsstorm – som bruna krafter initierade – normaliseras.

Ett tiggeriförbud skulle inte lösa någonting i frågan, förutom att de i tiggeriförbudsleden slipper se människor som tigger på gatorna i Sverige. Allt annat kvarstår (ja, förutom en gnutta livsviktig medmänsklighet som försvinner tillsammans med ett förbud).


Semanur Taskin


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Så här skriver du en debattartikel 00:33
ARTIKELN HANDLAR OM