ÅSIKT

Vem fasen är du, statsministern?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Malin Persson Giolito: Det är ditt eget fel att politiken är personfixerad

Kära fru statsminister? Käre herr statsminister?

I dag är det val. Sent i natt, eller tidigt i morgon bitti, kommer du antagligen att få veta. Att det var du som vann.

Grattis!

Antar jag.

Under de senaste veckorna har jag tittat på utfrågningar, reklamsnuttar, debatter och intervjuer. Jag har läst floskler (förlåt, partiprogram), statistik och analyser. Jag har skrattat åt dig och med dig. Ofta har jag tyckt synd om dig. Och halvliggande i min såväl symboliska som alldeles verkliga soffa har jag hela tiden undrat samma sak.

Vem är du egentligen?

Det skrivs mycket om att personfrågor får ta större utrymme än de Viktiga Frågorna. Att vi numera talar om detaljer i stället för helheten, individen i stället för politiken. Du och dina kollegor har klagat på det. Ni har sagt att media hellre skriver om vem som städar ditt kök än om arbetsförhållandena för dem som gör det. Att det är journalisternas fel att du tvingas diskutera Slöja i stället för Integration och Maxtaxa i stället för Egendomsfördelning.

Du har fel. För det är faktiskt ditt fel att politiken ser ut som den gör.

Jag är inte ointresserad av sakfrågorna. Det är inte därför jag vill prata om detaljer. Jag är något så ovanligt som intresserad. Det är lika udda som att läsa poesi eller äta vitt bröd, men jag är det ändå.

Du däremot. Du lämnar samma Raka Besked, Exakta Siffror och Ärliga Svar som du har lämnat i alla valrörelser sedan jag var liten. ”Vi måste se till helheten”. Visst. Men nu består ändå skogen av en samling träd. Att en svensk journalist sitter fången i en diktatur som är beroende av internationellt stöd, det är ett politiskt misstag som du är ansvarig för. Om du låter en oskyldig man åka bakbunden med blöjor till ett land där han sedan torteras – då är det ett utmärkt exempel på att du har misslyckats med hela terroristlagstiftningen. Och om du säljer ut svenska naturtillgångar till underpris för att det är en ”viktig princip” – då bevisar det att du bör hålla dig borta från näringslivet.

Det är verkligen inte tidningarnas fel att jag vill veta mer om dig. När du dränker sakfrågorna i reklamsnuttar på fjorton sekunder och ”hanterar” frågor i stället för att svara, då finns bara du kvar.

Ingen tycker att vi inte längre behöver politik. Men om det mest ideologiska du säger under en hel valrörelse är att Alla Människor Är Lika Mycket Värda, då får du nog förlåta mig om jag inte tror att den där stela ideologi-papegojan som ligger raklång på burgolvet bara sover en liten stund. Om jag börjar leta efter något annat i stället. En bra ledare till exempel.

Det verkar som om du vill Framstå som en sådan. Det är synd. Jag hade föredragit om du hade verkat ärlig. Att du inte skrattade hysteriskt åt alla skämt för att inte bli tagen för humorlös. Att du oftare erkände att du inte vet, eller att någon annan gjorde rätt, eller att du behöver fundera på saken.

Men i stället arbetar du på din Statsmannaimage. I den förra valrörelsen dök du till och med upp i rutan med ett empatiskt Bamseplåster runt ditt blivande statsministerfinger. Eller så försöker du som i detta val få mig att tro att det är en bagatell­artad chokladbit och ett ondsint patriarkat som är dina största problem.

Men visst, jag kan ha missförstått. Även en stor ledare kan säkert skära sig i fingret och visst går det att förlåta misstag. Men det är sådana saker och ingenting annat som får mig att undra.

Vem är du? Egentligen?

När jag skriver det här vet jag inte vem jag ska rösta på. Kanske röstar jag till och med på dig. Jag har ingen aning om vem du är, men ändå hoppas jag fortfarande att du kommer att fatta rätt beslut i det berömda skarpa läget och försöka göra verklighet av orden om jämlikhet och rättvisa, rättssäkerhet och humanitärt ansvar.

Jag hoppas innerligt att det är en sådan människa du är. Att du har rätt och jag har fel. För då vill jag inte bara säga grattis. Då säger jag tack också.

Malin Persson Giolito