ÅSIKT

Tack, Ara!

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Tack Ara Abrahamian! Tack för att någon äntligen fick myten om det perfekta OS:et på fall. Protesterna mot bristen på mänskliga rättigheter i Kina har varit starka inför spelen och det är bra. Men inte förrän nu har det hänt något på idrottsarenan som på allvar stör bilden av det perfekta OS:et. Fram till nu har Kina-OS handlat om perfektion som idrottsligt ideal.

Det får inte finnas några avvikelser, inga incidenter, inga sprickor i den olympiska fasaden. 2008 års Eddie the Eagle och jamaicanska bobåkare lyser med sin frånvaro. Istället har det har handlat om kineser som springer vågrätt på bollar i perfekt koreografi och om skönsjungande sjuåriga flickor som är för fula för att visas upp i tv.

Kinas barngymnaster sätter alla språng fulländat och i simbassängen kontrar USA med en perfekt ”winning streak” för Michael Phelps. Men tänk om han inte vinner sina 8 guld? Vad händer då? Med perfektionen som måttstock är det ett misslyckande för Phelps och hela OS.

Så ser idealen ut i detta OS. Det finns ett ord som sammanfattar dem: fascistiska. Så tack Ara för att du slog tillbaka mot perfektionsidealet. Bilden av den kinesiska kvinnliga funktionären som förföljer dig med en svensk flagga på en pinne efter semifinalen, är redan klassisk.

Hennes uppgift: att fortsätta flankera som om ingenting hade hänt. Att visa världen att allt är precis som vanligt. Men till slut brast det. Till slut gick det inte att upprätthålla det fulländade. Protesten under prisceremonin gick inte att hindra. Och det enda straff IOK kunde hota med var att beröva dig den medalj du inte ville ha. En underbar ironisk knorr på hela dramat.

Efterspelet blir därför absurd. Svenska tidningsrubriker skriker att ”Ara kan förlora bronsmedaljen”. Men gjorde inte Ara fullständigt klart att han inte ville ha medaljen? Vad är problemet? Gissningsvis att Sverige som land förlorar en medalj. Men vad har resten av oss för glädje av medaljen om glädjen inte delas av den person som vann den?

Enligt OS-stadgan handlar de olympiska idealen om respekt för grundläggande etiska principer såsom fair play. Att striden på brottningsmattan i torsdags morse stod om just detta kan inte ha undgått någon.

Så tack än en gång Ara för att du krossade myten om perfektionen som olympiskt ideal. Och tack för att du visar oss vad idrott borde gå ut på: ärlig kamp till sista svettdroppen. För det har du vunnit min respekt.

Per Altenberg

Liberal debattör och kandidat

till Europaparlamentet (fp)