ÅSIKT

Glansen kring ANC har falnat betydligt

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Sten Rylander om arvet efter Mandela

Foto: Nelson Mandela har avlidit vid en ålder av 95 år.

Nelson Mandelas bortgång innebär att vår tids kanske mest kända och beundrade politiker har gått ur tiden. Saknaden och sorgen är stor i Sydafrika och Afrika liksom i världen i övrigt. Få politiska ledargestalter har haft en sådan internationell lyskraft.

Mandelas livsverk och prestation har varit enastående. Han ledde och segrade i den långa kampen mot en av världens mest brutala förtryckarregimer. Efter att ha fått betala ett högt personligt pris – bland annat 27 år i fängelse, varav 18 på den beryktade fängelseön Robben Island – kunde han 1994 tillträda som den förste presidenten i ett fritt och demokratiskt Sydafrika. Mandelas särpräglande signum kom att bli något som normalt inte förknippas med en stark och framgångsrik politiker: ödmjukhet, tolerans, en elektrifierande förmåga att inspirera andra till positiva tankar och gärningar, förmågan att lyssna även på politiska motståndare, förmågan att förlåta, att vända blad och gå vidare mot det som betyder mer id et långa tidsperspektivet. I detta låg Mandelas storhet som ledare, Madiba magic.

Många ansåg att det var ett märkligt förebud när Nelson Mandela gjorde sig påmind bara någon vecka innan ANCs viktiga konferens i Mangaung för två år sedan. Han lades då in på sjukhus i Pretoria för vård. Och uppmärksamheten riktades under några dagar mer på Mandela än på ANC-konferensen, som hade att ta ställning i så många centrala och avgörande framtidsfrågor, inte minst det fortsatta ledarskapet för ANC och för Sydafrika. Det var som om Nelson Mandela ville säga: ”Glöm inte arvet efter mig! Se till de stora frågorna som kan ena nationen och föra Sydafrika framåt mot ett rättvisare och mer solidariskt samhälle”.

Strålglansen kring ANC och Sydafrika från Mandelas presidentår under slutet av 1990-talet har hunnit falna betydligt. Stora problem tornar upp sig: ledarskapet med Jacob Zuma i spetsen är ojämnt och famlande, korruptionen breder ut sig – där Zuma själv är starkt ifrågasatt, ekonomin stagnerar och drabbas av strejkaktioner i gruvor och i vindistrikten, många orättvisor från det gamla apartheidsamhället lever kvar, mediafriheten begränsas och rättsväsendets integritet och oberoende urholkas.

Men trots att Nelson Mandela inte längre finns kvar bland oss kommer han att leva vidare som en unik politisk förgrundsgestalt och som inspirerande exempel i kampen mot ondska, förtryck och orättvisor. Arvet förvaltas väl av de starka institutioner som Mandela själv har varit med om att bygga upp, bland annat Nelson Mandela Foundation, Nelson Mandela Children´s Fund och Mandela Rhodes Foundation.

Även för oss i Sverige kommer Nelson Mandela att förbli en levande gestalt som vi aldrig glömmer. Han tyckte om Sverige och kom hit kort tid efter frigivningen 1990. Syftet var att tacka för de omfattande svenska insatserna i kampen mot apartheid, men också att åter – efter 27 långa år – sammanträffa med ANC:s ledare i exil Oliver Tambo, som då vårdades på Ersta sjukhus i Stockholm efter ett slaganfall.

Under Mandelas avskedsbesök i Sverige i mars 1999 sade statsminister Göran Persson följande i sitt tal till den avgående presidenten: ”Er rörelses kamp, era ord och gärningar, har bidragit till att öppna många svenskars ögon mot den värld som ligger omkring oss. Er beslutsamhet i tron på att rättvisan skall segra visade att idealen om människors lika värde och medmänsklighet är starkare än den mest våldsamma diktatur. Den gav nya generationer styrka och argument att bli involverade i att främja sina egna samhällens intressen och plats i världen. Ni hjälper oss här i Sverige att stärka demokrati och tolerans, liksom kunskap och förståelse för vad solidaritet innebär”.

Det är starka och även uppfordrande ord. Minnet efter Nelson Mandela – inte bara hos oss som har funnits med under hans livstid utan förhoppningsvis även hos yngre och kommande generationer i Sverige – måste vårdas ömt och kommer att hjälpa oss att aldrig glömma den internationella solidaritetens betydelse.

Sten Rylander