ÅSIKT

Åsa Petersen: Alliansens största utmaningar 2013

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Tydliga politiska alternativ kommer vara viktigare än någonsin

Foto: Urban Andersson
”Socialdemokraterna och alliansen måste både tydliggöra sig själva och bråka mer med varandra.”, skriver dagens debattör.
Åsa Petersen

Heja Alliansen friskt humör, det är det som susen gör! Att jag som vänsterdebattör skickar en sådan hälsning till den borgerliga regeringen kan verka vansinnigt. Men i Sveriges rådande politiska klimat, med stora framgångar för rasisterna i Sverigedemokraterna, är tydliga politiska alternativ viktigare än någonsin. Det får inte råda någon tvekan om att blått står mot rött, eller rödgrönt. Både värderingsmässigt och i politisk praktik.

Låt mig förklara närmare.

Högerpopulistiska partier växer när människor känner uppgivenhet inför politiken. Sverigedemokraterna kan verka lockande för väljare som tycker att alla etablerade partier har blivit en enda jämngrå smet. Jimmie Åkesson och hans järnrörsgäng gör ju allt för att framstå som ett uppkäftigt men ändå rumsrent parti som står på vanligt folks sida mot etablissemanget. Att Sverigedemokraterna bygger sin definition av ”vanligt folk” på rasistisk grund, försöker de sopa under mattan.

Om Sverigedemokraterna ska misslyckas med sin jakt på proteströster måste partierna med en humanare människosyn ta ansvar för den politiska debatten. De måste tala om sådant som spelar roll i människors vardag: Att ha ett jobb att gå till, att veta att skolan och vården funkar, att det finns socialförsäkringar som tar emot en när man faller.

De demokratiska partierna måste även visa att det faktiskt spelar roll hur människor röstar. När Moderaterna och Socialdemokraterna ängsligt söker sig mot mitten – försöker sno varandras väljare genom att sno varandras språk och värderingar – gör de sig själva och hela samhällsdebatten en björntjänst. De vågar inte stå för något och det fattar väljarna, som tappar sin tro på politiken. Slutar att rösta eller proteströstar på populistiska partier med dolda agendor.

Därför önskar jag mig en vital regeringsallians som formar ett tydligt alternativ till Socialdemokraterna. Därför hoppas jag att alliansen lyckas med sin största utmaning 2013: att hålla ihop ännu ett år.

Det ser lite mörkt ut med det. Alliansen är trött, visar SCB:s väljarbarometer från november. Alla allianspartierna ligger stilla jämfört med mätningen i maj, men det är en stillhet på låga nivåer. Sedan valet 2010 tar moderater röster från alla sina allianskompisar. Centerpartiet balanserar som vanligt runt fyraprocents-spärren och Kristdemokraterna når som vanligt inte upp till den.

Jag fattar om det inte är världens bästa stämning på regeringssammanträdena just nu. Småpartierna är naturligtvis sura på Moderaternas kannibalism och pressade av sina egna låga opinionssiffror. De måste profilera sig hårt, inte bara som ett alternativ till Moderaterna utan även i väljarnas ögon.

Medan Centerpartiet gör det genom att öppna för fri invandring och lönedumpning, kan Folkpartiet komma att välja sin vanliga populistiska väg: Att flirta med främlingsfientliga krafter.

Av och till sedan valet 2002 har Folkpartiet framställt invandring som ett problem – under den lömska devisen ”Att ställa krav är att bry sig”. Det mest kända vi och dom-förslaget från Folkpartiet är språktest för medborgarskap. Andra idéer har varit att förbjuda andra språk än svenska i klassrummet, och att låta lärare agera spioner och anmäla islamistiska elever till Säpo.

Jag hoppas verkligen att Folkpartiet väljer en annan väg den här gången. Utvecklingen i Europa visar, med all önskvärd tydlighet, att man inte kan sno röster från främlingsfientliga partier genom att anpassa sin agenda efter dem. När etablerade politiska partier försöker vara ”lite snällare” högerpopulister leder det bara till att högerpopulisterna stärks ännu mer. De är ju originalet och kopiorna ger dem rätt.

Alliansens utmaning 2013 är en balansakt. De måste framstå som fyra olika partier å enda sidan, för att kunna hålla ihop sitt samarbete å andra sidan.

Åh, vad jag hoppas att de lyckas. Mer nu än någonsin behöver Sverige en politisk debatt som rör människors livsvillkor – oavsett hudfärg, religion eller ursprung. För det krävs två regeringsalternativ med två olika politiska agendor, som vågar visa hur de skiljer sig åt.

Socialdemokraterna och alliansen måste både tydliggöra sig själva och bråka mer med varandra.

Åsa Petersen