Gör det möjligt att dra av träningen på skatten

Publicerad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Debattörerna: Ett motionsavdrag gynnar både folkhälsan och statskassan

”Vi behöver arbeta längre för att vi ska kunna behålla vår välfärd.” Så har de politiska tongångarna gått på senare tid. Och det är kanske så. Ett annat sätt att slå vakt om vår välfärd är att se till att sjukfrånvaro förvandlas till frisknärvaro. Det får dubbla positiva effekter då samhällets kostnader för sjukvård och rehabilitering samtidigt minskar.

Det finns ett direkt samband mellan träning och närvaro på jobbet. Friskvård bidrar till såväl ökad arbetsprestation som minskad sjukfrånvaro. Med cirka tre miljoner sjukpenningdagar om året så borde frågan om hur vi på bästa sätt kan uppmuntra till friskvård därför vara högprioriterad av riksdag och regering.

När friskvårdsbidraget infördes var det ett steg i rätt riktning, eftersom arbetsgivare gavs möjlighet att subventionera hela eller delar av kostnaden för ett årskort till ett gym eller friskvårdsanläggning åt sina anställda, utan att det beskattas som en löneförmån. Följden blev att människor blev bättre på att sköta om sin hälsa genom träning. Och arbetskraften blev friskare och mer effektiv.

Ungefär hälften av Sveriges arbetstagare använder i dag friskvårdsbidraget. Hela fyra av tio anser dock att systemet är krångligt eftersom det kräver egna utlägg och hantering av kvitton. Att inte fler använder friskvårdsbidraget utgör en viktig brist i dagens modell.

Ett annat problem är att stora grupper helt står utan möjlighet till stöd för friskvård. Det handlar om arbetslösa, studenter samt pensionärer, det vill säga grupper utan någon arbetsgivare. Även de som arbetar för arbetsgivare som inte vill bidra med friskvårdbelopp står utanför reformen.

Bristerna i dagens system med friskvårdsbidrag är uppenbara. Det är dags att ta nästa steg för att öka frisknärvaron. Därför föreslår vi att dagens modell ersätts med ett individuellt friskvårdsavdrag, som skulle göra det möjligt för alla som betalar motionsavgift att dra av den på deklarationen, fungerande ungefär som Rot och Rut.

För att hämta inspiration kan svenska beslutsfattare vända sig till Kanada, som förra året fattade beslut om att under 2015 införa ett friskvårdsavdrag om 3250 kronor per år för vuxna. Detta ger såväl valfrihet för den enskilde som konkurrensneutralitet. Reformen är dessutom utformad så att den även inkluderar de som betalar lite eller ingen skatt.

Den kanadensiska regeringens motiv för reformen är att ett statligt friskvårdsavdrag för vuxna beräknas öka antalet fysiskt aktiva kanadensare med nära en miljon. Denna ökning förväntas få betydande positiva effekter på hälso- och sjukvårdens kostnader. När Kanada genomför avdraget visar beräkningar att hälso- och sjukvården redan första året beräknas spara 0,9 miljarder kronor, andra året 1,9 miljarder, stegvis ökande till 4,5 miljarder kronor 2029.  Samtidigt beräknas skatteintäkterna från förvärvsinkomster öka med en halv miljard kronor redan andra året. Ingenting talar för att motsvarande effekter inte skulle kunna uppnås i Sverige. 

Förslag har tidigare lagts i riksdagen om att förändra subventionerna för friskvårdsaktiviteter, men regeringen har hittills varit kallsinnig. Det finns alla skäl att revidera denna uppfattning med tanke på att friskvårdsavdragets införande leder till en ökad träningsfrekvens, vilket i sin tur skulle öka sysselsättningen, förbättra hälsan hos stora grupper, minska kostnaderna för hälso- och sjukvården och öka samhällets frisknärvaro.  Sjukfrånvaro kväver framtidens välfärd. Framtidens välfärd kräver frisknärvaro.

Farhad Jabbari

Mattias Jonsson

Anders Carlson

Katarina Andersson

Ola Helt

Publicerad: