ÅSIKT

Barnsligt bli vuxen

DEBATT

Lena Abrahamsson: Yrkesinformation i högstadiet passar bara för dagisbarn

Som förälder med en vanligen optimistisk inställning till förändringsmöjligheter i samhället upplevde jag en rejäl backlash igår. Det hela började med att vi fick en bunt broschyrer med information om valet till gymnasieskolan hem i brevlådan.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Samma kväll var jag inbjuden till min dotters skola för att få information av deras studievägledare. Det riktigt skrämmande är att hon tidigare gett eleverna samma information. Både den muntliga informationen och broschyrerna andades infantilisering av såväl ungdomarna som vuxenlivet, fördomsfulla bilder om olika yrken, förakt för teoretiska kunskaper och till råga på allt en mycket gammeldags syn på kvinnor och män.

I en av broschyrerna fanns ett personlighetstest som var tänkt att hjälpa ungdomarna att välja yrke. Efter att ha svarat på schabloniserade och styrande frågor om intressen och åsikter blev man klassad som en viss personlighetstyp. Dessa typer illustrerades av kändisar som Bosse Bildoktorn (tycker om att meka med bilar), Lili Päivärinta (tycker om djur), Robyn (tycker om att uppträda), Jamie Oliver (tycker om att vara kock) och Timbuktu (tycker om att filosofera). Dessa personlighetstyper kopplades sedan till yrken. Många av de yrken som beskrevs var sådana som kan kännas igen från barnböcker, ”gamla” hantverksyrken som inte kräver högskoleutbildning och som tyvärr har en tydlig könsstämpel. Även studievägledarens symboler, bilder och ord talade tydligt om var flickorna och pojkarna fanns. Budskapet var glasklart.

Argumentationen var dessutom upplagd som om en 14–15-årings fritidsintressen idag ska styra hennes eller hans yrkesliv 50 år framåt. Det tog sig uttryck i ”om du tycker om djur så ska du välja lantbruksgymnasiet”, ”om du är intresserad av motorer så ska du välja fordonsprogrammet”, ”om du är intresserad av att vandra i naturen så ska du välja fritidsprogrammet” och ”om du tycker om att vara vänlig mot människor ska du välja omsorgsprogrammet”.

Detta är tankespår som inte borde höra hemma i vårt moderna skolsystem. Det är inte bara konservativt och reproducerande av klassamhället och det könsuppdelade arbetslivet, utan även rent ut sagt idiotiskt och ologiskt.

För det första finns det ju ingenting som säger att man har kvar samma intressen eller åsikter som vuxen. För det andra så har inte alla ungdomar blivit introducerade tillräckligt i vuxenlivet för att ha en föreställning om vad exempelvis en civilingenjör gör. För det tredje finns det absolut ingenting som säger att en civilingenjör inte kan tycka om djur, att en lärare inte kan meka med motorer, eller att en sjuksköterska inte kan tycka om att jaga skogsfågel i fjällen.

Studievägledaren ägnade minst 75 procent av tiden åt att berätta om hur roliga de yrkesförberedande programmen var och vad man fick göra under studietiden och vad man kunde bli efteråt. De teoretiska inslagen i dessa program behandlades som något som visserligen var en möjlighet, men främst som något ont som man måste stå ut med.

De studieförberedande programmen behandlades mycket kort, med kommentarer om att ”om du tycker om matte så ska du välja Natur”, ”om du är intresserad av teknik så ska du välja Teknikprogrammet” och ”men kom ihåg att du går miste om praktiken (APU)”.

Inga lockande och målande beskrivningar av framtida universitetsutbildningar eller yrken, ingen förklaring om vad de olika ämnena innebär och ingenting om allt roligt man får göra under studietiden. Ingenting som skulle kunna locka skoltrötta elever från studie­ovana miljöer.

Plötsligt förstod jag varför vi aldrig kommer tillrätta med den sociala snedrekryteringen till universiteten.

Mitt förslag till landets rektorer är att sluta sig samman och bojkotta broschyrmaterialet samt framför allt se till att studievägledarna inte får ha någon som helst kontakt med eleverna.

Lena Abrahamsson , förälder