ÅSIKT

Fattigdom är en källa till våld mot kvinnor

Debattören: Min vän måste sova i samma lägenhet som sin förövare – för att hon är fattig

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: Adam Wrafter/SvD/TT / TT NYHETSBYRÅN
”Vi kommer båda fram till samma deprimerande slutsats: hon har inget annat val än att gå tillbaka till förövarens lägenhet. Hon får väl barrikadera sin sovrumsdörr på något sätt.”
DEBATT

DEBATT. En vän ringer mig mitt i natten. Hon är förtvivlad, det tar flera minuter innan jag kan dra ur henne vad som har hänt. Det visar sig att den man som hon svart hyr ett rum av hade handen i hennes trosor när hon vaknade. Hon har flytt från lägenheten när hon ringer, men vet att hon måste tillbaka förr eller senare. Hon har ingen annanstans att ta vägen.

Jag sitter uppe till gryningen med min vän i telefonen. Försöker googla fram jourhem, något korttidskontrakt som hon kan dra till. Hon kan inte bo hos mig, jag bor på annan ort. Min vän är heltidssjukskriven, och hela hennes vårdteam finns i hennes hemstad.

Vi kommer båda fram till samma deprimerande slutsats: hon har inget annat val än att gå tillbaka till förövarens lägenhet. Hon får väl barrikadera sin sovrumsdörr på något sätt.

Anledningen till att min vän måste sova med bara en enkel dörr mellan henne och en potentiell våldtäktsman är inte den mest populistiskt sexiga förklaringen. Det är inte en situation som kan lösas genom stängda gränser, genusutbildningar, fler poliser, eller någon av de andra lösningar våra politiker har lagt fram. Hon måste göra det för att hon är fattig.

Min väns situation är inte unik, eller ens ovanlig. De allra flesta sexuella övergrepp begås i hemmet och är ofta en del av en destruktiv relation. Under 2016 uppgav Kvinnojouren att 70% av kvinnorna som sökte sig till dem hade utsatts för ekonomiskt våld.

Det innebär att deras misshandlande partner har haft total kontroll över deras inkomst eller använt andra metoder för att göra kvinnan ekonomiskt beroende. Om hon flyr skulle hon inte ha någon inkomst. Alternativt har partnern gjort det omöjligt att fly, för att hon inte ens har råd med en tågbiljett eller en telefon.

Fattigdom skapar en människa utan valfriheter, den tvingar tillbaka min vän till sovrummet där hon har blivit antastad, den tvingar andra att ta lån från fel människor eller att tacka ja till svartkontrakt där hyresvärden accepterar ”alternativa betalningsmetoder,” som det så fint heter.

Vi kan förhindra det här på två sätt: genom att skapa ett samhälle där det är omöjligt att bli fattig, eller ett samhälle där det är omöjligt att misshandla sin partner. Båda de scenariona känns ungefär lika osannolika. Det här är ett problem som vi inte har en enkel lösning på.

Men vi har möjlighet, och skyldighet, att prata om de övergrepp som sker i det tysta. Debatten om våld mot kvinnor handlar i stor utsträckning om den sorten som kan förebyggas med fler poliser; överfallsvåldtäkter, misshandel från totala främlingar men de fallen är en minoritet mot det våld som sker i hemmet.

Jag har pratat med många våldtäktsoffer om hur de har läkt sviterna efter övergrepp. I princip ingen av dem har sagt att de blev hela människor igen tack vare patrullerande poliser. Om våra makthavare vill göra något för dem borde de investera i bra traumavård och brottsofferstöd.

Det finns fantastiska brottsofferorganisationer och kvinnojourer i Sverige som går på knäna, eller drivs på volontär basis. Vi vill inget hellre än att hjälpa till, men får lite medialt och socialt utrymme.

Antagligen är vi inte en lika politiskt sexig investering som att prata om ”hårdare tag”.

Sexuellt våld är ett enormt problem, som sträcker sig över samtliga kön, religioner, samhällsklasser och åldrar. Någon som erbjuder en enkel lösning på ett så stort problem ljuger.

Stella Hildén, styrelseordförande i brottsofferorganisationen Nog Nu


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Så här skriver du en debattartikel 00:33
ARTIKELN HANDLAR OM