ÅSIKT

Max utspel är obehagligt

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Facket: Arbetsgivare ska inte utöva politiska påtryckningar

Jenny Bengtsson, Hotell- och restaurangfacket.

Det är valår och det märks. Det pratas mycket ute på arbetsplatserna nu. Men vi som jobbar i restuarangbranschen blir ofta förbjudna att prata politik ens med varandra.

Mot bakgrund av det blir hamburgerkedjan Max senaste utspel obehagligt. Vi vill självklart inte få påtryckningar i vad vi ska rösta på från våra arbetsgivare, med subtila hot om att branschens överlevnad hänger på oss. Våra arbetsplatser ska inte vara arenor där kapitalstarka arbetsgivare tar sig rätten att använda sin makt gentemot oss för politiskt påverkansarbete.

Vår bransch har allt; lönedumpning, otrygga anställningsformer och låga löner. Det placerar oss, som arbetare, automatiskt i ett underläge gentemot våra arbetsgivare. Inte för att vi vill det, utan för att vår verklighet är en helt annan än våra arbetsgivares.

En 18-åring i vår bransch tjänar 14 680 kronor innan skatt. Nästan hälften av oss får aldrig möjlighet till en fast och trygg anställning. Vi får kanske tomma löften om jobb i framtiden, om vi visar framfötterna. Säljer lite extra. Ler lite bredare, jobbar lite mer. Vi vet vad dessa löften betyder. Oftast ingenting.

Många av oss är unga. Faktiskt de flesta. Tusentals av oss arbetar i personalintensiva verksamheter som ställer höga krav på att vi ska vara flexibla; så som arbetsgivarna definierar det. Vi ska finnas där när arbetsgivaren ringer. Eller sms:ar, och säger att vi kan få jobba. Vi ska finnas där för att täcka upp för våra sjuka kollegor. Eller hitta egna ersättare när vi själva blir sjuka. Vi ska ställa upp på stängningar, öppningar och långa arbetspass, ibland utan sluttid, när andra inte vanligtvis arbetar.

De flesta av oss vet exakt vad underbemanning innebär. Vi arbetar i vinstmaximerande företag som vet att man kan tjäna extra på att inte ta in vikarier när anställda är borta. Eller inte anställa någon ny när någon slutar. Så har restaurangbranschen alltid sett ut. Så ser den ut även idag.

Alla som älskar restaurangbranschen och vill att ungdomar ska ha det bra borde arbeta för allas rätt till fasta jobb och möjligheter att överleva på sin lön.

Detta är de överlägset viktigaste frågorna för vår bransch, för oss som arbetar i den. Vi kommer inte att stå tysta och låta våra arbetsgivare agera språkrör för vad vi tycker eller ska tycka är viktigt.

Vår chans att jämna ut oddsen på arbetsplatserna går genom organisering. En arbetsgivare må ha ekonomiska muskler, men tillsammans har vi i personalen en otrolig makt att förändra, om vi bara vågar organisera oss. Det är motigt ibland, med tanke på hur vår arbetsmiljö ofta är.

Men vi går i alla fall inte runt på jobbet och försöker övertyga våra arbetsgivare om vad de ska rösta på. Varje sig vi jobbar på Max eller någon annanstans.

Vi bär restaurangbranschen. Och vi ger den allt. Men vi förbehåller oss rätten till vår integritet. Det angår inte våra arbetsgivare vad vi ska rösta på. Men det är förståeligt varför de är så nervösa. Vi är ju så många fler än dem.

Jenny Bengtsson

ordförande i Hotell- och restaurangfacket Stockholm Gotland