ÅSIKT

L: Nu KU-anmäler vi Regnér för LSS-krisen

Debattörerna: Alltför många har fått sina liv katastrofalt begränsade

Foto: TT
Vi har mött förtvivlade föräldrar som undrar hur det ska gå för deras barn när de förlorar assistansen, skriver
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. Att alla människor i Sverige ska kunna leva i frihet och delta i samhällslivet är en grundbult i ett liberalt samhälle. Därför är LSS-lagstiftningen som vi liberaler införde på 90-talet och som ger människor med svåra funktionsnedsättningar rätt till personlig assistans, så oerhört viktig.

För många barn och vuxna är assistansen skillnaden mellan ett liv i isolering och ett liv där varje människa kan leva så självständigt som möjligt. LSS-reformen är den största frihetsreform som genomförts i vårt land i modern tid.

Det är med bestörtning som vi de senaste åren sett hur assistansen dras in. Vi har mött förtvivlade föräldrar som undrar hur det ska gå för deras barn när de förlorar assistansen. Barn som riskerar att inte längre kunna bo hemma för att de förlorar den hjälp de behöver. Många människor vittnar om att de är rädda att förlora sin frihet och bli dömda till ett liv i ofrihet. Så här kan det inte fortsätta.

Liberalerna har från dag ett kritiserat och manat regeringen att ta tillbaka direktordern till Försäkringskassan som statsrådet Åsa Regnér gav i regleringsbrevet 2016, om att myndigheten ska ”bidra med att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen.”

Att regleringsbrevet haft inverkan på möjligheten att få personlig assistans kan det inte råda någon tvekan om. Två personer om dagen förlorar nu sin personliga assistans. Försäkringskassan skriver i sin årsredovisning för 2016 att utvecklingen av antalet assistanstimmar är bruten.

Med en enfaldigs envishet hävdar Åsa Regnér att regeringen inte gjort något för att orsaka den assistanskris som den samlade funktionsrättsrörelsen ser, som landets assistansanordnare ser, som Sveriges kommuner och landsting ser, som föräldrar och överläkare på landets universitetssjukhus vittnar om.

Men för att klara av regeringens order att bryta timutvecklingen började Försäkringskassan ändra tillämpningen av lagen. Rätten att få hjälp vid måltider snävades. Rätten att få hjälp med att andas blev plötsligt inte är ett grundläggande behov som berättigade till personlig assistans. Vad som är föräldraansvar definieras om. Och man gör detta med Åsa Regnérs regleringsbrev i handen.

Liberalerna vill att konstitutionsutskottet prövar om Åsa Regnér lagt sig i Försäkringskassans myndighetsutövning på ett felaktigt sätt.

Det är viktigt att få klarlagt om regleringsbrevets utformning strider mot intentionerna i regeringsformen som reglerar myndigheternas oberoende. Myndigheter ska vid tillämpningen av lagstiftningen i enskilda fall utgå från gällande lag, förarbeten och rättspraxis. Regeringen får inte genom regleringsbrev instruera en myndighet att tolka lagstiftningen på annat sätt. Regleringsbrevet till Försäkringskassan för år 2016 framstår dock som en anvisning av just detta slag, eftersom det innehåller specifika instruktioner gällande det kvantitativa utfallet av myndighetens tillämpning av en viss lagbestämmelse.

Kritiken mot regleringsbrevet blev till slut för mycket även för Åsa Regnér. Meningen om att bryta antalet assistanstimmar togs bort, men skadan var redan skedd. Rekordfå personer har personlig assistans i dag. Alltför många har fått sina liv katastrofalt kringskurna. Frihet har bytts mot ofrihet. Självständighet har bytts mot osjälvständighet.

Vi liberaler kommer alltid att värna den lagstiftning som ger samhällets mest utsatta rätt till den frihet som andra har. Det handlar om rättsstatens principer.

Därför KU-anmäler vi Åsa Regnér för hennes handlande i den nu pågående assistanskrisen.


Jan Björklund, partiledare (L)
Bengt Eliasson, riksdagsledamot och talesperson i funktionshinderpolitiska frågor (L)


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.