ÅSIKT

Barns skyldighet är att vara barn

Replik från Unga Örnar om högre krav på ungdomar

Att attackera symptomen med ett stort, rött skuldkort är inte lösningen, skriver Anders Österberg.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

REPLIK. Alf B Svensson skriver att vi sällan pratar om barns skyldigheter. Att det är så sällsynt att det inte ens finns några sökresultat vid en slagning.

Varför tror Svensson att barns rättigheter oftare nämns, debatteras och tar plats? För att de uppfylls eller för att de brister?

En rättighet är likt en regel något som ska följas av de som är tvungna att följa regeln. Gällande barnkonventionen är det främst vuxna i barnets närhet som har en skyldighet att se till att den följs: exempelvis att barn får en utbildning, skyddas mot psykiskt och fysiskt våld och ges rätt till lek, vila och fritid.

Barns rättigheter blir således vuxnas skyldigheter. Därför pratar vi oftare om vuxnas skyldigheter i stället för barns skyldigheter, när barnens rättigheter hamnar i rampljuset.

Att barns rättigheter skulle utesluta några skyldigheter är dock inget motsättningsförhållande. Barn behöver också lära sig att respektera varandras rättigheter. Vad som däremot är viktigt att poängtera är att barns rättigheter aldrig är villkorat de skyldigheter Svensson försöker göra gällande.

Att attackera symptomen med ett stort, rött skuldkort är inte lösningen. 

Jag instämmer i att barn behöver lära sig att göra goda livsval, av vuxenvärlden. För att kunna göra goda livsval behöver barnen även förutsättningarna för det. Förutsättningar som Svensson kan läsa mer om i barnkonventionens 54 artiklar. 


Anders Österberg, ordförande Unga Örnars Riksförbund. Riksdagsledamot för Socialdemokraterna


Häng med i debatten – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.