ÅSIKT

Juholt rensar ut konkurrenterna

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Håkan Juholt gick länge och väntade på sin chans. År ut och år in travade han omkring i riksdagen och på partiexpeditionen, utan att göra mycket väsen av sig utåt. Men i vintras slog han plötsligt till, med snabbheten och dödligheten hos en kobra.

Det började med att han, som första ledande socialdemokrat, ställde sig bakom SSU:s krav på allmän utrensning i partistyrelsen. Det blev startskottet för den revolt som kort senare ledde till att Mona Sahlin tvingades lämna in sin avskedsansökan. När jakten på hennes efterträdare inleddes fans Juholt knappt med på 20-i-topp. Spekulationerna fokuserade i stället på en hop gamla Persson-ministrar, samt på de yngre förmågorna Mikael Damberg och Veronica Palm.
 

När valberedningen började landa i faktiska förslag, började ett antal partidistrikt obstruera. Kalmar, där Juholt är ordförande, var ett av dem. Valberedningen tvingades leta efter kompromisser, och när allt damm hade lagt sig stod Håkan Juholt, upprorsmannen själv, som segrare.

Därefter började han bygga om laget. Thomas Östros, partiets räknenisse och en av de andra partiledarkandidaterna, fick den hårdaste behandlingen. Med en ensam ros i handen och ett stort fotavtryck i baken åkte han ut från både partiledning och finansutskott. Mikael Damberg, en annan av finalisterna, ansågs från början given som Östros ersättare. Men som ordförande i Stockholms läns partidistrikt och utbildad ekonom var han möjligen lite för lämplig för Juholts smak. Jobbet gick i stället till Tommy Waidelich, som till skillnad från Damberg inte har något eget tungt mandat.

I går meddelades vidare att gruppledaren Sven-Erik Österberg, den tredje av Juholts huvudkonkurrenter, kickas ut. Kickas gör även Maryam Yazdanfar, mammaledig ordförande i civilutskottet och hemmahörande i Damberg-trogna Stockholms län.

Sällan eller aldrig har en socialdemokratisk partiledare agerat så brutalt mot så många på så kort tid.
 

Rent sakpolitiskt är vägvalet inte fullt så kraftfullt. Juholt har redan hunnit utlova satsningar för uppemot 20 miljarder kronor, sagt nej till skattehöjningar och stoppat regeringens planerade försäljning av statlig egendom. Alla ska tydligen få allt, utan att det ska kosta någon något.

Med den sortens populism från vänster lär inte Anders Borg behöva oroa sig för att förlora sitt jobb. Håkan Juholt har visat vad han är beredd att göra för att få makt, men inte vad han vill använda den till.

ARTIKELN HANDLAR OM