ÅSIKT

Arbetarrörelsens kamp ska bygga på ideologin

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: NIKLAS HAMMARSTRÖM
När samhällsklyftorna och orättvisorna bara ökar måste medborgarna agera. Men i Göteborg segrade bara våldet, inte ideologin, Skriver Egil Karlow.

Svettiga händer kramar hårt om kalla gatstenar. Batonger slår taktfast mot plexisköldar. Helikoptersurr, gråt, skrik och ljudet av glas som krossas. Stenarna slår mot sköldar, mot marken och in mot mjuka, varma kroppar. Tre snabba skott och en ung man sjunker sakta mot marken.

I en TV-sändning sitter Bo Lundgren och pratar om terrorister och hårdare tag. En utredning ska tillsättas – som ska komma fram till vad?

Dörren ut har redan slagit igen. På varsin sida bakom uniformer, masker och hjälmar står föräldrar uppställda mot söner och döttrar. I deras ögon avspeglar sig en framtid av stegrat elände – mer hat, förbittring och blodiga gatstenar.

Förstå att människan är av ett explosivt material. När trycket blir för starkt så smäller det.

År efter år har det pågått. Sedan mitten av 1970-talet har klyftorna i samhället ökat. Arbetslösheten slog folk på knä. Nedskärningar, privatiseringar, marknadsanpassningar skapar en ohållbar press på arbetsplatserna. På skolor och fritids glider situationen personalen ur händerna.

Men det värsta av allt är när framtidstron, drömmarna och visionerna, bleknar bort. Jag tänker på vad som händer i detta land när Göran Persson allvarsamt tittar mot oss i TV-rutan och säger att nedskärningarna oundvikligen måste fortsätta. Sedan början av 1900-talet har fackföreningarna och socialdemokratin kanaliserat människors frustration och skaparkraft i en långtgående samhällsomvandling. Men så, plötsligt, är det stopp, vägen fram blockerad...

Tidningen Kommunalarbetaren gjorde i februari en granskning av regeringens satsningar på skola, vård och omsorg. Det visar sig att när man räknar bort inflationen och statens indragningar blir det inget kvar av det man kallar satsningar. I själva verket kommer statens bidrag om ett par år att räcka till tusentals färre kommunala jobb än vad de gjorde innan satsningarna började 1997.

LO gick under avtalsrörelsen ut med att det nu var dags att göra något åt den växande löneskillnaden mellan mans- och kvinnodominerade yrken. Men Kommunals nya avtal antogs utan strejk eller ens varsel om strejk. Ändå innebär avtalet inte på långt när någon kompensation för vad kommunalarna förlorat under 1990-talet. Så här i efterhand har det dessutom visat sig att den oväntat höga inflationen nu hotar äta upp inte bara Kommunals utan även andra fackförbunds tillförhandlade löneökningar.

Människan är av ett explosivt material och trycket bara stiger.

Jag deltog själv i demonstrationerna i Göteborg. Tillsammans med andra SSU:are från olika delar av landet ordnade vi resor och fixade med boende i anslutning till EU-toppmötet. Vi gjorde det för att vi tror att endast folkligt engagemang kan vrida utvecklingen åt rätt håll. Det behövs en internationell motkraft. I detta fick vi stöd från bland annat socialdemokratiska EU-kritiker, flera SSU-distrikt och delar av fackföreningsrörelsen.

Det var en enastående upplevelse att vara en del av de två stora och fullständigt fredliga demonstrationerna i Göteborg. Till synes ändlösa ringlade sig tågen fram över gatorna. På ett kafé vid Järntorget i Göteborg samlades cirka 100 SSU:are till ett möte. Diskussionerna där ledde fram till att vi antog en resolution med rubriken ”Arbetarrörelsen får inte sälja ut sina grundläggande värderingar”.

Vi vill spränga fördämningarna och låta folkligt engagemang forsa in på samhällsarenan. I arbetarrörelsens fackliga och politiska kamp kan frustrationen omvandlas till något konstruktivt. Då har vi också makt att kringgå den ”ekonomiska realiteten”. För det finns tillräckliga resurser, kunskaper och teknik. Vi kan bygga ut den gemensammas sektorn, vi kan sänka arbetstiden och skapa en värdig arbetsmiljö. Men det förutsätter att arbetarrörelsen är beredd att utmana storföretagens makt. Vi behöver alltså ha kvar de socialistiska tankar som SAP:s och SSU:s ledning nu vill ta bort ur principprogrammen.

Det är den utväg vi har. Men i Göteborg var det våldet som triumferade.

Egil Karlow (SSU-Nacka)